Jag mår illa av dessa Satans söner, små spinkiga, svartmuskiga spanjacker som kallas Matadorer, Pikadorer och fans moster. Det Svenska språket har inte tillräckligt med ord för dessa små äckel.
Jag är en evighetssint alltså mer än långsint person och har mycket lätt för att känna hat inför vuxna människor som bär sig riktigt illa åt, framförallt emot försvarslösa barn och djur. De förlåter jag den dagen helvetet fryser till is. De flesta medmänniskor tar som tur är barnens parti men vi är inte tillräckligt många för djuren. Det är väldigt sällan någon får skaka galler för att de torterat ett djur.
Ibland undrar jag varför jag tar på mig i sammanhanget helt onödiga saker, (har ägnat det sista dygnet åt att rätta och räkna ihop en åretshunds lista för rasklubben) Jag borde egentligen varit i Spanien och torterat spinkiga fega Matadorer istället eller hur? Fast då skulle jag ju få livstid minst och därmed absolut inte gjort någon nytta.
Verkligheten är något annat men jag låter i allafall fler än fem organisationer dra några kronor ifrån autogirot varje månad men jag vet att jag borde göra mer. Betydligt mer...
Hur en tjurfäktning går till i korta sammandrag:
Innan tjuren kommer in på arenan har han fått sina horn nerfilade så att han ska ha besvär med att beräkna avståndet till matadoren. Under 24 timmar får tjuren stå i ett mörkbelagt bås och stämbanden kan den få avskurna eller för att tjuren ska se suddigt smörjs ögonen in (oftast med tjära) så att det ska bli suddigt.
Drogning förekommer också så att den blir ännu mera avtrubbad. Stora mängder sulfat (4-5 kg) läggs i tjurens vatten och ger diarré, smärta i tarmarna och dessutom brist på kordinationen. Det har hänt att man efter strid funnit upp till 25 kg(!) sulfat i tjurens kropp!
Strax före striden trängs ett stålemblem med uppfödarens märke in på tjurens rygg och tjuren lockas in på arenan och springer runt några varv meddans matadoren försöker lista ut tjurens karaktär.
Sedan är det dags för pikadorerna som kommer inridandes på häst. Hästarna är oftast äldre och skadade och skadas eller tom dödas ofta under striden. Hästarnas ögon och öron är förbundna och pluggade med trasor och även hästarna är ofta drogade eftersom dom känner doften av tjuren. Pikadorerna stöter in en vass lands i tjurens nacke för att skada delar av nackmusklerna. Samma sak upprepas tre till fyra gånger.
Sedan kommer banderilloserna in med hullingförsedda spetsar. Dessa 6 spetsar ska dom försöka sticka in så nära det sår pikadoren gett tjuren med sin lans så att tjurens kött och nerver fläks upp. Det uppstår en otrolig smärta och tjuren får svårt att lyfta sitt huvud över en viss nivå.
Efter detta är det dags för matadoren. Tjuren är vid detta laget slutkörd, förvirrad och döende.
Matadoren retar tjuren genom att göra några manövrar med sin muleta och sticker sedan ett mycket smalt svärd mellan tjurens skulderblad rakt in i tjurens hjärta. Lyckas det inte första gången stöts svärdet in i nacken tills den slutligen faller. Det är vanligt att lungan punkteras så att tjuren sakta kvävs samtidigt som den kräks blod. Om tjuren trots allt lever används en dolk för att avskilja ryggmärgen. Ibland görs detta mycket dåligt så det enda som händer är att tjuren blir paralyserad.
Dessutom kan det hända att tjurfäktaren förtjänar att bli buren runt arenan och ut genom porten. Det är den största äran som en tjurfäktare kan nå: La vuelta al ruedo.
(långsamverkande giftinjektion borde vara den största äran)
(På sista bilden blev den lille muskiga skiten illa skadad, gött tycker jag men den åsikten delades inte av spanjackerna utan de skrevs om detta i media som vi skriver om björnatacker, de dramatiserar det hela som om den tokiga tjuren helt utan anledning och provokation gick till anfall mot den stackars Matadoren--synd att han inte dog tycker jag)
Jag är inte stadig i hjärtat när jag läser mina nyhetsbrev, det finns dagar då jag mår illa och gråter, vilket efterhand övergår till just hat. Bilder, filmer på djurens misär och de stackars djurens lidande, hade nog mått bättre just för dagen av att blunda, men det går ju absolut inte.
Någon dag skall jag blogga om ett annat djurs öde. Tjurarnas öde är avskyvärd men det finns tyvärr fler, många fler.
Den dagen helvetet fryser till is ger jag upp hoppet om rättvisan för alla djur, den dagen helvetet fryser till is är det samma som ALDRIG ett utav mina ledord..och används flitigt i alltför många sammanhang.
