ÄNTLIGEN ÄR DE 3 VECKOR

och bara så ljuvliga som hundbebisar kan vara. De vaknar när man pratar med dem och vips så är svansen igång. Det har börjat bli en hel del besök för dem denna veckan och det är så kul med människor.

De luktar ju så ljuvligt också, dessutom är de så runda och goa i benvecken och under hakan och den bara lilla magen skall vi inte prata om.





Dags att vakna

Skratt-anfall

Jag tror jag vet vad hon skrattar åt (Jessica har lärt henne)

Fina flickor

Buset har börjat




Mmmmmmmmmmmarabou








Humoristen är igång igen.

JAG ÄLSKAR DEM!

Det var några dagar sedan jag bloggade men dagarna går fort när man är lycklig sägs det ju men nu är det lugnt några dagar till. Vi var ju i Ransäter i helgen och hade en härlig vinstrik dag!

Det kommer mer om ransäter jag har massor av bilder men det tar ju av någon anledning tid också med bilder. Förhoppningsvis kommer Elin i helgen med proffskameran så då blir det bra bilder till hemsidan som väntar på en rejäl uppdatering.

Då skall vi försöka fånga Zero Zero Seven på bild också.

Ja just det jag har blivit utmanad av Anna och Lena. Tjejer! jag skall fixa detta men måste bara tänka lite över natten. Nu skall nattsnutta lite med godingarna...i lådan.

INFÖR NATTEN

När kvällen kommer är det tjohej här hemma framförallt på Prins Amir som har mycket spring i benen. I dag har vi ändå fysat en hel del men när husse har kommit hem måste det busas och helst då med storbollen. När han är sådär överenergisk som bara han kan vara studsar han upp och ner i husets alla fönster så vi verkligen skall se honom, skulle kunna vara svårt att se honom ibland blommor och prydnadssaker på fönsterbrädorna men han fullkomligt trycker mulen emot rutan så det är hur lätt som helst att förstå vad han menar.(dreggel på fönstren? svar JA!)
Så fort ut och först en massa fotbollsspelning det sköter han alldeles själv och bollen studsar runt ibland träd och uthus.
Full fart mot husse så han kan dra iväg bollen typ tre gånger så långt som matte.

När tungan hänger och börjar bli blå måste vi ta bort bollen.

Sedan är det aldrig fel med en riktigt smaskig godnattpuss av lillmatte

Ett kvällsdopp är ju aldrig fel heller när man är varm!

Detta tycker han är riktigt skönt och han lägger sig minst fem gånger om dagen oavsett väderlek. Dessvärre spelar det ju ingen roll var dessa vattenhål finns utan precis överallt klafsar han i och det är inte alltid så härligt för oss andra. Han får ju ett sedvanligt rövsläpp efteråt också. Vi har alltid en hög med handdukar i bilen på grund av hans flodhästfasoner. Just detta vattnet är svartgrönt, fullt med mygglarver, ödlor, diverse andra vattenlevande filurer samt gegga och växter men vad bryr sig en Pythonprins om det.

Efter rengöring luktar han så gott igen och har intagit en sovposition i beanbagen som ser riktigt behaglig ut. En stor skål med kött och då blir han pömsig och efter någon minut...

.....sover han äntligen sköningen zzzzzzzzzzzzz

MITT TRÄSKTROLL

Min beskyddare och en av mina bästa vänner EMMA



Emma betyder väldigt mycket för hela vår familj, hon är nämligen den som vaktar oss med livet som insats, mig i synnerhet. Emma är en av hundarna som det inte händer så mycket officiellt med men som det händer någonting runt varje dag. Därför känns det som om det är på sin plats att berätta vad hon är för en brud egentligen.

Det finns väldigt mycket tåga i henne och framförallt är hon modig och tolererar absolut inget trams ifrån någon. Hon har inga kvinnliga artfränder som vänner men de hanar som orkar med henne trivs hon väldigt bra med istället. Någon gång då och då ifrågasätter hon mig och då får vi bryta arm en stund sedan är allt okey igen. Emmisen ser alltid till att finnas runt mig och med tanke på hur Jean jobbar så är det skönt att ha en hund som till och med hör när grodorna går i gräset utanför.

Hon är en jättetrevlig tik och är aldrig brötig när vi är med. Hon fullkomligt älskar vissa vänner, sedan finns de väldigt många som hon tycker om sen finns det såna som hon inte tycker någonting om alls.

Hon är faktiskt väldigt lätt att leva med för hon är så in i bänkens klipsk och självgående, hon snackar ju också som den värsta utombordaren så ibland skrämmer hon människor fast hon i själva verket bara säger att hon tycker om dem. Hon är så himla rolig också, hon kan hitta på så mycket kul. Fast vi måste alltid ha lite koll på henne annars tar hon till egna ideer om hur saker skall skötas.
Hon är med på det mesta, åker med Jean på jobbet, drar hem ved, springer som en dåre efter fyrhjulingen, sitter med på fiket ja allt sånt där som hundar gör i största allmänhet.
Ännu en av tio som jag inte vill vara utan en enda dag.

BABYLYCKA

De är redan två veckor och har öppnat ögonen även om det inte syns på bilderna för det passade inte att vara vaken när det var modelljobb på gång.

Två snusiga systrar


En nästan kolsvart tjej

En pömsig kille

En av tjejerna

En avslappnad flicka

STÖRST BÄST och VACKRAST

MAIRA I egen hög person

Här är hon den gamla vildbattingen som jag tror surat lite för att jag inte bloggat in henne ännu. Hon är ju för skön eller hur? Hon fyller tio år nästa gång och då blir det party.

Hon har alltid varit först i kön och nöjer sig inte med annat, idag köpte jag krämbullar till hundarnas fredagsmys och då rotade hon i bärkassarna och tittade upp och sa -men Matte har du köpt tolv krämisar till bara MIG! Ro hit med dem nu genast. Eller när husse kommer hem ifrån jobbet så hojtar hon- hallå hallå du har missat någon tror jag bestämt. (Det får bara inte ske.) Hon hånar också alltid de andra hundarna -flytta på er tror ni att jag är den barmhärtige samariten eller? -Släpp genast det där det är mitt, ha ha där lurade jag er allt, fegisar.

-Oj det kommer någon flytta på er det är mig de skall besöka!

Hon kör dessutom med småkillarna så in i bänken och när hon ryar ifrån då vet de var skåpet skall stå.

När de blir så här gamla förstår man varje blick tanke och andetag. På gott och ont.

1. Jag skulle kunna skriva en hel bok om denna vildbatting men det går ju inte rent tidsmässigt och de flesta av hennes upptåg kommer jag aldrig att glömma ändå. Sedan har jag nog tusen bilder. Hur som helst finns det inga som helst ålderstecken i sinnet. Hon hugger i allt hon hittar fortfarande och springer som en tok vad man än kastar. Kampar och ruskar i vad man än håller. Vi får gömma ungdomarnas leksaker därför hon slutar aldrig och vi är ju lite rädda om henne, hennes hjärna vill mer än vad hennes gamla kropp tål tror jag.(fast man vet aldrig men det borde vara så)
   
   
   

Vi måste ha lite struktur med det där flängandet så ett par dagar i veckan får hon nöja sig med att bara springa. Vissa saker borde hon ha lagt ner men inte då. Häromdagen jagade hon hjortar i säden och flög hoppandes över hela åkern och gapade allt vad hon förmådde. Sedan kom hon flängandes med en blick som typ sa.

-vad är det med dig matte jag är ju på väg, får man inte springa här eller?

Sedan fick jag en sådan där god Maira puss en blöt hörntandig puss rakt på näsan i all hast för godhjärtad är hon och väldigt snuttig.

Hon är fortfarande frisk som en nötkärna och förhoppningsvis hänger hon på några år till. Kommer att infinna sig på ett par utställningar nu i höst så hon inte blir gnällig och känner sig orättvist behandlad.
Som ni säkert förstår är Maira innerligt älskad och betydelsefull utan gränser. (av alla om hon själv får tycka till) Busunge!