THE WORLD IS NOT ENOUGH

Har debuterat i utställningsringen, med lysande kritik enligt nedan.





HÄRLIGT FIN TIK MED VÄLMEJSLAT HUVUD, MYCKET BRA HALS, BRA VINKLAR, BRA BRÖSTKORG, STARKT LÄNDPARTI OCH VÄLMUSKLAD RÖR SIG MED VÄGVINNANDE STEG, VACKER FÄRG, Sedan stod att matte behöver gå en fotokurs också har jag för mig....

.....BIR hp också blev det.

Den här lilla skruttan samäger vi ihop med Lena och Claes så henne kommer ni att få se mer av i sommar. Jag efterlyser lite foton av hela 070707 kullen, alltså om det finns en möjlighet för en stilla sekund, så vore det väldigt roligt.

Det skall bli storm i natt, de har namn på stormarna och det är kul tycker jag nattens vind heter Tuva, är det någon som inte minns Gudrun? Varför aldrig killnamn? Jag kommer mest ihåg Gudrun för att hon gick i utställningarnas tecken. Alltså det var så här:

Creedo och Jagga skulle på sin första utställning och då skulle Love matten Lena och jag dit, till vilket pris som helst. Visst hade jag hört att det skulle storma på natten men inte så in i helsicke kanske. Så jag klev upp vid fem på morgonen och grejade lite och drog iväg för att hämta Lena ute i sparlösa. Jean var kvar hemma och stack huvudet över täcket och menade på fullt allvar att vi inte var vettiga. Det var ovanligt lite trafik ute (läs inte en bil så långt ögat kunde se).

När jag kom in i skogen till Lena så fick jag köra slalom mellan nedblåsta träd och svor fult åt räddningstjänsten och bönderna fick sig en sväng också. Efter någon km låg telestolpar med fräsande kablar i marken och då svor jag åt Vara energi också, tänkte jag ringer och väcker dessa sömntutor så fort jag kommer hem till Lena. Så rätt som det är ligger värsting granen över hela vägen och det är stopp. Känner mig lika arg som Linus på linjen (jag kan vara lika flabbig som han också, han är min stora idol) men nu var det kört, jag ringde till Lena som väntade och undrade just var jag tagit vägen. Klockan var kvart över sju på morgonen och det var kolsvart ute.

Vi fick helt enkelt BLÅSA AV våra planer och jag fick backa slalom hemåt igen ilsk och skitbesviken. Varför hade ingen röjt för?

Väl hemma igen tog jag mig en kopp kaffe, försökte sätta på tv,n ingen mottagning på parabolen..Sedan gick det väl fem minuter så blev det strömavbrott, typiskt men jag hade pratat med Lisbeth och de var på plats iallafall.

Så började de att ljusna så smått, elen kom tillbaka och försvann under korta stunder. Först i dagsljuset kunde jag se vad nattens stormiga Gudrun orsakat. Hur enveten får man vara eller.

Hur som helst blev de BIR och BIM de där två grå och så här 25 CERT och två Championat senare kan man skratta åt eländet. Samtidigt så förstår man nog att det är inte mycket som stoppar mig, då jag väl bestämt mig för något...det måste till en storm av Gudruns size.

Nu skall jag hämta hem husse och en efterlängtad Emma ifrån jobbet och det är nog bäst att hålla i ratten.

bye

VÄNNERNA FÖRBLEV VÄNNER FÖR ALLTID

När jag tittar på dessa bilder får jag en känsla av att även hundar behöver vänner, riktiga vänner som de litar på.
Om man blickar tillbaka på Kuovo och Pythons relation till varandra så var det Kuovo som bjöd in Python att dela hans liv. Han tog den lille babyormen till sin för alltid, han uppfostrade honom lagom aldrig någonsin vårdslöst, aldrig någonsin behövde Python krypa runt för att Kuovo var chef, utan det var mer för att visa sin vänlighet och respekt det var inget Kuovo någonsin krävde. Redan första natten fann den lille en varm och trygg sovplats hos sin storebror Kuovo, som gärna höll om honom med sina ben för att visa att det var på riktigt..


Under Pythons uppväxt fanns alltid Kuovo till hands. De hjälptes åt att jaga, de åt ur samma matskål, de pinkade på samma träd utan någon inbördes ordning. De delade dock inte mjukisdjur och tuggben eller kött då Python blev vuxen, han har alltid haft ett starkt bytesförsvar. Det accepterade Kuovo och vår uppgift som ledare var att se till att de fick dela lika…. until the bitter end

Förutsättningen för detta umgänge är förmodligen att hundarna är likasinnade i lynnet och framförallt trygga i sin tillvaro. Här hemma måste vi se till att det aldrig någonsin får en anledning att hamna i konflikter med varandra. Jag utsätter aldrig hundarna för någon som helst risk att behöva känna sig hotade. De ges aldrig tillfälle helt enkelt. Min uppgift och skyldighet är att alla hundarna skall kunna känna sig trygga här hemma.

Jag blir illa berörd av hundar som kryper för sina ägare utan att det är befogat. De hundarna anser jag vara stressade, de vet vem som basar utan detta urgamla fostringssätt, det räcker att man är tydlig och konsekvent. De skall inte behöva krypa, en slick på handen, en gäsp, en sträckning, en blick åt andra hållet, en ryggrullning för behov av kel alla dessa tydliga tecken som Kuovo och Python gav varandra, det räcker det är bevis nog för mig. Då gör de heller aldrig så grava övertramp att hårda tag är befogat.

Nu är ju inte alla hundar likasinnade och tur är väl det kanske. Alla här hemma är inte vänner men sköter det snyggt och förmodligen pga att vi aldrig utsätter dem för strid.

Python och Kuovo var det däremot definitivt. Under två och ett halvt års vänskap hörde vi aldrig ett morr, inte en nackläggning eller en ful blick från någon av dem. Förutom det sista halvårets hälsningsfras och om tjejerna luktade gott men inget allvarligt

Om Python som liten varit borta under flera dagar och kom hem fick han glädjefnatt av blotta åsynen av Kuovo, det fjäskades och gullades och han redogjorde tydligt att han längtat och var pömsig efter resan och ville att de skulle gå och mysa, vilket Kuovo alltid ställde upp på.

Det senaste halvåret byttes fjäskandet ut mot något vi aldrig förstod, det var glädje med blandade känslor, var Python stöddig eller var det deras sätt att heja som stora grabbar gör? Vi vet inte men Kuovo ändrade aldrig sitt vänliga beteende vilket han förmodligen gjort om det varit allvar i leken. Han var lika glad över att lillebror kom hem och varken såg, hörde eller brydde sig i Pythons stöddighet om det nu var det, Kuovo gäspade, sträckte på sig, slickade sig lite om munnen och gick till deras säng och lade sig vilket resulterade i att ormen knödde ihop sig och ritualerna var det samma som alltid, öron, ögon och vapenvård i fem minuter sedan snarkade de ljudligt tätt, tätt ihopkrupna tillsammans...de var vänner.

VÅR MÖRT LUCIFERA

............................... inte stor på jorden men stor i orden.
I dag sken äntligen solen och då kunde den här gamla käringen tänka sig en skogspromenad och även förmå sig att sitta still i några sekunder så att hennes underbara ögon fick förevigas.

Lucy är precis som gammelmor Pilrot (alltså Maira) fast Lucy styr och ställer över alla inneboende på ett mycket vänligare sätt som man inte kan sätta fingern på riktigt. Hon styr på ett Lucysätt och det är inte många som klarar av att leda en enad front på hennes vis men av någon anledning förstår de, så därför går de aldrig i vägen för henne heller.
Vi har ett väldigt tråkigt löfte åt de hundar som av någon anledning skulle försöka sig på att var dumma emot henne.

Även Lucy blir tio år i vår och hon är pigg som en mört. Hon hade en svacka i december och vi var oroliga och kollade upp henne. Hjärtat slog som på en unghund, lungorna var rena stora och friska, blodprov av alla de slag var helt normala, alla organ var hur bra som helst.

Så ingen vet riktigt vad det var men jag litar så på vår duktige veterinär som sa..

..Hon har rätt att bli gammal och trött, hon precis som vi människor...

Det var klokt sagt, visst ja hon börjar bli gammal ju det hade jag förträngt just då men oroar man nästan ihjäl sig så måste det kollas upp. Hon har två knölar som skall tas bort i februari så allt skulle ändå kollas upp innan operationen.

Tänk vad oroliga vi skall vara den dagen, det är ju alltid en risk med narkosen men knölarna skall bort har min kloke veterinär sagt, så därför får det bli så.

Hon kutar runt som en brindledåre då solen skiner och sover som en brindledåre när det regnar. Hon hoppar upp dörrar och stökar runt bland leksaker och godispåsar.

Passar man inte på henne så vips ligger hon där i sängen och är då orubblig av snabb djup sömn.

Det kommer mer om Lucy tok efter februari det kan jag lova! Ibland glömmer man av att skriva lite om de gamla gummorna men det är just det att det händer inte så mycket mer än det vanliga och det är lätt att glömma av men även det vanliga kan ju vara intressant så jag skall bättra mig där.

Skiner solen är det till och med tråkigt att gå hem....

LÄNKAR

Äntligen fick jag fixat in lite länkar som är värda ett besök eller flera. Äntligen fattade jag hur man fick till det. Det är himla kruxigt med allt trix runt datorn jag kan inte sitta still tillräckligt länge för att kunna lära mig. Jag har inget tålamod i teoretiska lägen helt uppenbart.


Snygg grabb annars va?

TWISTED SISTERS

Kallar jag de två gangsterbruttorna.

Nu har även Adelia, kärt barn har många namn slutat löpa vilket var ganska tröttsamt att uppleva för hon är som en hanhund, det skall markeras precis överallt. Hon markerade även i utställningsburen i göteborg, så jag vågade knappt plocka med henne i bilen. Emma och Maira var måttligt förtjusta och tyckte att det var dags att meddela denna nykomling vilka som egentligen bestämmer och då de inte delar säng direkt blev resultatet två löptikar till...alldeles fel i kalendern, alldeles fel för stackars Dawson som möblerade om skapligt i hans rum.



Tok-Adel är fortfarande lika tokig men nu har hon utställningsdebuterat med en välförtjänt tvåa. Om hon tror att hon får fortsätta springa med nosen i marken och lukta så tror hon fel.
Det är fullständigt förbjudet dels får inte fina flickor bete sig så manhaftigt och dels har jag inte lust att stå på huvudet mer än en gång på våra cykelturer. Att cykeln välte, jag gormade och ett rasslande kaos utbröt sket hon högaktningsfullt i utan bara fortsatte att nosa med ett efterföljt lyft på benet. Vid dessa tidpunkter är det lätt att hålla sig för skratt.


Att Alena stod ut med att bli påsatt titt som tätt är ett under, nu var jag ju med hela tiden men ett tjejslagsmål kan bryta ut på en tiondels sekund och att springa snabbt i skog och mark får jag väl erkänna ha försvunnit med åren. Alena är inte den smidigaste av de två och med en apa juckandes på ryggen gjorde inte saken bättre. Adelias blick vid en tillrättavisning får lilla My i mumindalen att se vänlig ut, det får man helt enkelt nonchalera. Men nu är löpet över och de lyckliga två busar vidare och är verkligen kompisar.

De ligger i hårdträning inför vårens utställningar och Alena artar sig och börjar bli mer och mer frimodig även om det är en liten bit kvar. Det är skitsvårt att samköra dem för den ena behöver lyftas fram och kampas upp medan den andra behöver dämpas och korrigeras, japp det hände i början att hon juckade även på mig. De är som natt och dag, det är ett klart bevis på hur hundar präglas under uppväxten.

Kan jag avslutningsvis få önska en meter snö också så tutteriet drog upp sig vore jag tacksam.

THE SHOW MUST GO ON

Ja just så är det även om tomheten efter Kuovo är skitjobbig, så finns det andra hjärtan som bultar på för diverse aktiviteter och uppmärksamhet här hemma. Python har haft en knepig helg, hans storebror, bästa vän, mentor och själslig ledare bara försvann. Han vet inte riktigt var han skall sova för han har ju ingen att ligga på, tvätta snoppen och öronen på och ingen gör detsamma med honom så nu får han göra det själv vilket han tycker är asknepigt helt klart. Nu hoppas vi att han förblir den hunden som Kuovo fostrat honom till. Tack alla för tröstande ord framförallt till Christine…



Så för att berätta om något trevligare så tog vi en sväng till Nettan o Anders för en fika och kameran var ju med så klart och jag är fortfarande skitförbannad på CANON men visst när den väl funkar blir det ju riktigt bra.
Så här kommer några foton på den nordiska vinnaren ROCKO och hans brutta CLEO!




Tänk vad dessa två beskedliga och alldeles underbara mular kan förvandlas till gangsterlook genom lek.
Buset var som alla andra dagar på hög nivå när dessa två beskedliga gulligullungar smånafsar kärleksfullt med varandra.

Tänk då hur de ser ut om om de blir arga och allvarliga..hemska tanke.

VARNING FÖR HUNDARNA ALLA BOVAR OCH BANDITER!

EN TAPPER AMBASSADÖRS HJÄRTA

......HAR SLUTAT ATT SLÅ










Lillmatte har gjort en film och vi saknar honom alla här hemma det är tungt.

STINA & KILLARNA

Vi fick en ny kamera i julklapp, samma som Elin och Lisa för en sån skall vara absolut bäst? En Canon 400 någonting. ELIIIIIN SNÄLLA RARA KOM HIT!!! Jag fattar absolut nästan ingenting men vänta bara, jag skall gå en kurs framåt vårkanten. Jag skall fota hundar så det ryker om det..jag skall även fota ännu mer på Stina om det går.
Porträtt är enkelt att ta, det funkar men fart och fläng då står det bara helvetes BUZY i displayen.

Här är dagens resultat som Stina "redigerat" alldeles själv så idag blir det Stina och hennes älskade småbröder

NYKOMLINGEN

I väntan på att julpynt skall bort och lite ljusare uppdateringar skall komma på hemsidan lägger jag upp lite bilder på Dawson.

En kille med skostorlek 45 och 2 gånger X före large på kläderna. Fantastiskt trevlig och det är inget jag som tjej brottas med utan att kräla i stoftet, så vi håller oss på lagom nivå han och jag. Han har tagit Emmas plats i lastbilen denna turen för att vi har höglöpor här hemma och det kan vara skönt för honom att slippa. Jag undrar var Jean sover?

En härlig hund!

KUNG KOBE

jag vågar inte helt till hundra procent säga att det var hans sista show men nästan, han börjar bli till åren nu och fyller sju nästa gång så det känns som om han har vunnit vad han behöver för att få titulera sig KUNG och kan luta sig tillbaka med hedern i behåll.

Domarens rader denna gång säger det mesta tycker jag. Att vi är stolta över honom är kanske inte så konstigt.









SUCH NORDV-03 SV-04 SV-05 SV-07 SV-08
CAMPIONI RIPRODUTTORE KOBE





AMIR BLEV BIR på fredagen med CACIB och stod som nr 2 efter Åtto. Är nog tvungen att ha med lite om honom också så han inte blir förnärmad, för det kan han bli och tjura en hel dag på oss allihop inklusive morfar.



Det kommer mera om göteborg nästa bloggning..för vi hade ju fler med oss och Lucy har upptäckt att klockan blivit sju och då finns det ingen återvändo KVÄLLSMAT!.