Nu har även Adelia, kärt barn har många namn slutat löpa vilket var ganska tröttsamt att uppleva för hon är som en hanhund, det skall markeras precis överallt. Hon markerade även i utställningsburen i göteborg, så jag vågade knappt plocka med henne i bilen. Emma och Maira var måttligt förtjusta och tyckte att det var dags att meddela denna nykomling vilka som egentligen bestämmer och då de inte delar säng direkt blev resultatet två löptikar till...alldeles fel i kalendern, alldeles fel för stackars Dawson som möblerade om skapligt i hans rum.
Tok-Adel är fortfarande lika tokig men nu har hon utställningsdebuterat med en välförtjänt tvåa. Om hon tror att hon får fortsätta springa med nosen i marken och lukta så tror hon fel.
Det är fullständigt förbjudet dels får inte fina flickor bete sig så manhaftigt och dels har jag inte lust att stå på huvudet mer än en gång på våra cykelturer. Att cykeln välte, jag gormade och ett rasslande kaos utbröt sket hon högaktningsfullt i utan bara fortsatte att nosa med ett efterföljt lyft på benet. Vid dessa tidpunkter är det lätt att hålla sig för skratt.
Att Alena stod ut med att bli påsatt titt som tätt är ett under, nu var jag ju med hela tiden men ett tjejslagsmål kan bryta ut på en tiondels sekund och att springa snabbt i skog och mark får jag väl erkänna ha försvunnit med åren. Alena är inte den smidigaste av de två och med en apa juckandes på ryggen gjorde inte saken bättre. Adelias blick vid en tillrättavisning får lilla My i mumindalen att se vänlig ut, det får man helt enkelt nonchalera. Men nu är löpet över och de lyckliga två busar vidare och är verkligen kompisar.
De ligger i hårdträning inför vårens utställningar och Alena artar sig och börjar bli mer och mer frimodig även om det är en liten bit kvar. Det är skitsvårt att samköra dem för den ena behöver lyftas fram och kampas upp medan den andra behöver dämpas och korrigeras, japp det hände i början att hon juckade även på mig. De är som natt och dag, det är ett klart bevis på hur hundar präglas under uppväxten.
Kan jag avslutningsvis få önska en meter snö också så tutteriet drog upp sig vore jag tacksam.
