FOTON UR EN CHAMPIONS PORTFOLIO

Alldeles dagsfärska foton på min stora tjeja Kenestra som faktiskt är helt ovetandes om sina bragder. Under veckan som gått har hon varit med husse på jobbet och förr åkte nästan bara Emma med men nu alternerar vi så alla får åka med. Inte de gamla sävliga det blir för hårt tempo för dem. I norska Bergen är det rikligt med snö och det finns nog ingen bättre motion än att springa däruppe.

Sedan fullkomligt älskar alla våra hundar att åka bil så bara det är ju en höjdare, sedan att de springer ut o in i zoobutikerna och får godsaker gör ju inte saken sämre.

Det allra bästa är nog förståss att få knö i husses lilla säng på nätterna och ligga nära och ha det gött.

JO jag vet hon är riktigt snygg den här Kenestra!

Så fort hon pluppade ut såg mitt erfarna corsouppfödaröga att den där blir bra.

Jaja lite mallig är jag förståss över henne och jag har bestämt för att göra några resor till, jag har ett högt mål som jag skall nå, ni kommer väl ihåg vadslagningen med Jean om Pyts 20 cert.

Just nu är jag lite skämtsamt taggad också, jo det kan jag bli och då brukar det bli bra.

Ge mig mer bara, det är gött.

I Norge var det 17 hundar i katalogen och domaren Fernando tyckte att Kenestra var i excellent showcondition och det var tredje gången på raken det stod på lappen.

..tråkigt att missa Nina o Johnny men vi kommer tillbax.

Självklart skall vi toppa henne nu inför stockholm.

Hon brukar ha en tendens att bli skendräktig men jag hoppas hon håller sig..

En riktigt bra film som jag nog skall kolla på en gång till är Hancock, han briljerar den negriton.

Så härlig!

Så avslutningsvis kommer Jeans segerskrik...höj volymen denna är skitbra!

http://hem.bredband.net/b212598/ljud/KoSjukan.wav

NORSK CHAMPION & NORSK VINNARE-08

Kan Kenestra lägga till i titelraden, det känns gött.
Kennelpojken hade med sig henne under veckan i lastbilen så i morse på väg hem slank de inom Hamar.
Kenestra var enda Magnuslundaren på plats, jag återkommer om dagen i övrigt just nu längtar jag efter min "lilla" snuttunge och får stå ut några timmar till!

Hon kan numera titulera sig som

SUCH NUCH NV-07 NV-08 NORDV-08

MAGNUSLUNDS KENESTRA AFTER EIGHT

KALLT, SOLSKEN o HÅRT I BACKEN

Äntligen äntligen en riktigt fin vinterdag, nu fattas bara snön.
Barnaskaran har härjat hejdlöst, Alena o Pyt kan hålla på i evighet eller rättare sagt tills Alena blir allvarlig för det kan hon bli till skillnad mot sin syster....

...... Pippilotta som aldrig blir allvarlig.

Hon har fått en ny uppgift här på lunden och inte ens den tar hon på allvar och det är Arthur. Arthur och hon är helt vilda. Hon är så genomsnäll och hennes tålamod är milslångt.

Han har blivit så stor nu så nu kan han ju hänga med på ett annat sätt och om man skall leka med de som vet o kan bättre gäller det att sköta sig.

Fast grejen är den att han är en sådan charmknutte så alla låter honom göra vad som helst förutom att ens titta på boomern eller prova att kolla vad de andra fått för mat just den grejen är jobbig för Pyt äter ju bara rent kött.

Värre är det med mina regler som jag har för samtliga fyrbenta här hemma och då kommer vi till just det med Pippilotta som har en del egna tolkningar och svar på mycket.

Hon är egentligen helt bedårande på att lyssna när hon vill, hennes mindre lydiga toner är dessutom lite ljuvliga för hon tänker så snabbt och rättar till det direkt men hon måste ändå liksom bara prova. Hon skiter inte i vad jag sagt utan gör det snabbt efter hon gjort något annat och då alltid med glimten i ögat, precis som jag. (när jag var lika liten som henne alltså)

En enkel regel är ex. att när dörren till friheten skall öppnas, alltså den ut mot skogen så måste alla ha sina halsband på sig, alla andra även lelle Arthur sitter så fint och väntar eller satt kan man väl säga för Rullgardina har lärt honom hoppa runt, runt och högt.

Står man i vägen i just det ögonblicket då dörren öppnas kan man känna sig rätt körd i grus.

En annan regel jag har och som jag blir tvärilsk på om någon råkar bryta, är den att på stigen masar ingen framför fötterna på mig, jag går alltid fort och jag kan inte ha tokarna rövandes och trasslandes i benen när jag går. Arthur är pain in the as i detta fall, han skall bara plocka upp just en speciell kotte och slår tvärnit. Eller så i förbifarten måste han stanna och nosa på just ett speciellt grässtrå, tråkigt för honom för vi bara går rakt över honom och den dagen jag snubblar och ramlar över honom fattar han nog vinken. I dag har tre på raken knusat ner honom, Adel, Alena och Pyt, själv hade jag inte hjärta till det så jag hoppade över honom istället

emot mina principer egentligen men han är ju så gullig när han blir lite förnärmad.

Tiden går och han börjar bli snabb som attan också, hans mamma är en quickfoot och hans pappa en bigfoot så det är ju inte konstigt.

Idag hade jag mellangrabben Pelle o lillebror med mig till Trollhättan och gick en sväng, Pelle är en redig pöjk och tog tillfället i akt att fjäska med alla som stannade för att gosa med minstingen.

Även de två busar en hel del och Pelle älskar den lille skiten han också.

Efter en hel dag ute i kylig luft och mycket bus är ändå det allra bästa att få komma in till den riktiga brorsan, den bästa på jorden och som betyder så mycket trygghet och helt rätt och slätt slå ner det lilla arslet och sätta sig på hans rygg och värma de små kulorna och bita tag i hans vita tass, det är sann kärlek.

I övrigt har tandläkaren gjort ett bra jobb, mina tänder är inte halva längre, nu i efterhand är jag glad att jag inte sköt mig istället för han är jättesnäll min tandläkare så det hade varit så onödigt.

Revbenen är nog snart helt krylbo också, vilket underlättar. De står däremot inte pall för vissa hundars galna hälsningsfraser men snart så är jag helt fit for fight igen.

I dag hurrar vi för Jessica som fyller år och välkomnar henne in i vuxenlivet. Det är nu det roliga börjar.

SMÅPRINSARNA

Idag har det varit uppehåll och min internetuppkoppling verkar bli bättre.

Innan jag skriver om prins Arthur måste jag tjoa o gratta Jessica och Wotan som fixat ännu ett första pris i lkl 1 med 182 poäng. De vann dessutom!!!
Jessica är nog lite lurig och tänker fortsätta tävla och när den dagen kommer finns jag på plats för det vill inte jag missa.


Prins Arthur då, Magnuslunds linslus över gränserna, han är alltid framme så fort kameran är med och gör sig så gullig han bara kan.

Pyt och han är ett team och de har så roligt tillsammans.

Idag fick Pyt stanna hemma och jag tog med mig gammelmormor Marsipan ut i skogen och då går det undan. Det gäller att man hänger med och om någon provar att ramma henne blir det tvärstopp. Hon är stadig och värdig så det går till en viss gräns även för den sötaste lille Arthur.

Han kämpade tappert men hon väntar inte på någon om man säger så...

Den lille godingen i någon timmes solsken.

Han är fortfarande lika snäll och enkel, så det blir ingen match det här.

Nu skall jag gå och ta ett allvarligt snack med både Emma o Adel för de tjafsar som småungar i bilen med varandra och Adel tramsar och fjantar vilket retar gallfeber på Emma.

Så en är skitglad (Adel) och en är pissesur (Emma) och det är ingen bra kombination och när Emma börjar låta som en V8 är det hög tid att rycka in.

HA EN TREVLIG HELG!