Min livvakt, min modiga trygga The Spirit of Daddy tillika familjens gulleplutt, livskamrat och clown är avläst HD A ED 0 inte för att det spelar så himla stor roll för hans existens och betydelse men ändå är det lite lyckligt.
Väldigt ofta tänker jag på vilken tur det är att han finns hos just oss, för om Python funnits kvar den dagen hade vi inte levt tillsammans nu och eftersom han förutom mamma Denya även innefattar våra gamla, saknade och viktiga änglahundar, är han ju oersättlig.
Han ärvde sin pappas blick, den lugna snuttiga Pytblicken som jag annars skulle sakna alldeles förfärligt.
Modet och allvaret som visar sig när det gäller efter vår Åtto.
Energin kommer oavkortat ifrån Alice Sprallis.
Hjärnan och lite annat smått o gott efter Lucifera.
Hjärtat av guld ärvde han ifrån allihop vilket innebär att det är extra stort.
Hans storhet är hans humor den är alldeles galet rolig och den har han fått av mig och mina tjejkompisar, som vi flabbar tillsammans och åt saker ingen annan skrattar åt.
Om jag tänker efter riktigt noga så har han nog kanske några små svagheter också, hälsningsfrasen på människor är katastrofal och han svämmar över av lycka. Hälsningsfrasen på artfränder är också katastrofal fast det är inte alltid riktigt lika lyckligt...Matvanorna kunde varit bättre man kan inte leva på mackor, chips och kinapuffar.
Självbevarelsedriften är obefintlig, pust.
I övrigt har jag inget mer att önska utan när jag kopplar ihop mig med min livlina och beger mig ut så är jag ute och går med de bästa av de bästa, hopbuntade till en, så praktiskt och det är väl inte konstigt att vi älskar honom?
