THE TIME IS RUNNING OUT

En liten lägesrapport för alla er som bryr sig om och ger oss styrka dessa fruktansvärda dagar.

Pyts allmäntillstånd är egentligen inte ett dugg bättre, han är allvarligt sjuk.
De första dagarna då han låg inne kände jag förtroende för veterinärerna som tog hand om honom.
Vi gjorde ett mycket omfattande ultraljud på måndagen som egentligen inte visade något konstigt alls.
I detta läge var Pyt så dålig att han inte ens märkte att han låg på britsen.
Då man inte hittade något på U-L ville de öppna buken och göra en PAD på honom redan på tisdagmorgon utan att veta varför egentligen anser jag.

Som matte/mamma förstod jag hur omdömeslöst och helt obeskrivligt korkat detta var, Pyt hade inte överlevt en minut på operationsbordet.

Att stå på sig och vara påläst, erfaren samt bekymrad gör att man blir stark och enbart litar på sitt eget omdöme . Där är jag NU han är inte kvar på djursjukhuset! De resurser som krävs för tillfället finns hemma.

Jag har en ny vän i USA en veterinär som hjälper mig och klurar och jobbar för fullt, han har sett alla blodsvar och minianalyser och kommit fram till att det förmodligen rör sig om en förgiftning likt förbannat som inte är färsk och svårdiagnosticerad. Vilket också innebär att man inte helt kan säga vilket ämne det är man bekämpar samt att vi har tiden emot oss.

Vi har fått ut motsvarande svensk medicin och startade behandling i går eftermiddag och kan bara avvakta. Det innebär så mycket arbete och kontroll så en minut finns inte över till något annat.

Jag vakar dygnet runt och vätsketerapi varannan timme förutom på natten då är det var tredje.

Jag är trött och sliten efter tio dygn, i Usa arbetar man när Sverige sover så jag har dessutom vänt på dygnet.

Troligtvis luktar varken Pyt eller jag hallon jämt heller som vi brukar, något fattigare än vanligt är jag dessutom.

De andra hundarna är så duktiga och hjälper mig att inte tappa kamplusten. Åtto tycker det är helt okey att nattvandra.

Vi är glada för minsta lilla framsteg och förtvivlade för varje bakslag för de finns också fast inte så många.

I går kom husse hem och stannar hemma tills på onsdag, tur vi har varandra in da house.

Ali.G gör att jag kan ligga och tänka på annat med en ynklig Prins på armen och ändå gapskratta, han är inte klok den mannen, respekt! Snuskiga historier på mailen är aldrig fel, inte foton, hållna tummar och styrkemess heller. Grattis till Kalle o Agnes för Biret i helgen!

På måndag vet jag om det helt enkelt är så att Pyt är alldeles för god för denna världen och då släpper vi taget........

JAG FÅR INTE PLATS

Med Kahs alla titlar på titelraden.

Så här kommer det

SUCH NUCH FINUCH DKCH NORDCH NORDV-08 WINNER-08 SV-09 LP1

Magnuslunds Kafele Kah after eight

Det finns inte så många fler än vi som fått uppleva känslan då ens svenskfödda jyckar kan titulera sig som svenska vinnare, för det verkar tydligen vara något stort och JA det är det.
I går satt den igen på Svensk Vinnare-09, för mig var det inte helt otippat att det skulle stå mellan mina favvograbbar..så Kah vann och Toscano blev tvåa.
Lilla unga Aroma nöp tikcertet!

Congratulations

Jean o jag följde hela utställningen mobilt (tack för mobiltelefoni) Det tjutet och glädjeyran som fanns här hemma när hanhundsplaceringen gjordes och Kah vann, när Aroma tog certet hördes nog ända ner till Småland tror jag (stämmer det Lotta!) och är obeskrivlig!

När sinnet fungerar bättre kommer jag nog uppmärksamma denna dag lite mer i detalj och lite mer bilder, kul!

Egentligen skulle vi ha varit där med fyra egna champions men så blev det inte pga. Pythons hastiga insjuknade. Det tillstötte andra mindre roliga grejer på fredagsmorgon till sen kväll med lite allt möjligt som gjorde att jag låg sömnlös hela lördagsnatten och funderade på ditten o datten helt klart något jag helst sluppit och inte känner mig bekänt av och då djursjukhuset ringde angående Pyt på lördagen och bad mig komma in omgående, fanns det ingen tid att sova igen nattens timmar och för att Pyts tillstånd krävde och fortfarande kräver dygnetrunt- bevakning/vård ville de att han skulle ligga hemma i lugn o ro eller möjligt transporteras till ett djursjukhus mycket längre bort.
Jean kom hem på lördagskvällen och då Pyts tillstånd var kritiskt fanns det inte en chans att prioritera en utställning.
Sanna, tack för att ni erbjöd er att hjälpa oss med hundarna i Malmö fast ni hade händerna fulla med eget bus! Nu i efterskott vet vi ju att det inte hade funkat.—den kommer igen!

SV-04 SV-05 SV-07 Sv-08 Åtto överlämnar stolt trofeen till sonen...och kommer igen

Så för alla våra vänner därute som bryr sig och undrar över vår Python prins, Tack för omtanken om ni visste vad det hjälper. Tack för Ebbas fina sång!
Jag skriver ett stort TACK här för skulle jag svara på alla sms o mail, telefonsamtal räcker tiden till Pyt inte till. Pyt är sjuk och ingen vet vad det är! Sida upp och sida ner med blodprover är hur bra som helst, röntgen av alla organ visar ingenting, K-rtg är ua ingen feber men hans liv säger något annat.
Hittar man inget annorlunda idag är det dags att leta efter trådar, glas eller annat mikroskopiskt lite av något.
Han är helt slut, idag är permisen slut och halv två skall han vara tillbaka igen vi har väntat på en ljusning åt något håll och i morse väckte han mig och inte tvärtom för en kort sekund kände jag lite hopp, det kändes underbart! Tiden får utvisa, tiden hur länge han pallar är viktigt jag hoppas jag känner honom rätt.

Mitt motto, mitt ledord den dagen helvetet fryser till is ger jag upp.

Jag är väldigt upptagen men ni kan alltid ringa Jean på hans mobil om det är något!

tills nästa gång håll tummarna!

IBLAND

Blir inte livet alltid som man tänkt sig.

Python ligger på sjukhus och mår alldeles förfärligt dåligt.
I morse var det så illa att det bara handlade om hopp och förtvivlan.
Under kvällen har läget stabiliserats lite lite grann och han är i trygga händer känns det som.
Personalen är jättegullig och ringer mig så fort läget ändras åt något håll.

Det känns ju väldigt oroligt så klart som ni säkert vet lever vi ju i symbios han o jag.

Han är mycket starkare mentalt än mig och tur är väl det!

Så i dagsläget vet ingen någonting det enda jag vet är att han inte blir Svensk Vinnare-2009 iallafall.

Jag är inte helt mottaglig just nu heller och hoppas att ni har förståelse för det.

Vi hoppas på en fortsättning i rätt riktning och återkommer.

INTE FÖR KÄNSLIGA TITTARE

Fredagar är som jag tidigare nämnt helt hundarnas dag i alla väder. Jag var uppe vid 6 satte på kaffe släppte ut grabbarna utan att klä på dem. Skvallerbyttan Arthur brukar pinka snabbare än tåget och skynda sig in under täcket för att vakna ett antal timmar senare. Just idag insåg jag att han börjar bli en stor kille för när Pyt gapade på fiender utanför staketet stod den lille skiten bredbent och stöttade..annars brukar han komma farandes som ur en kanon och sätta sig på trappen. Inte sjutton får grabbarna stå o vråla klockan 6 på morgonen (Åtto avskyr att bli väckt på det viset) så jag ut för att få tyst på gapet, den lille kom flesande emot mig medan den store tog ett steg tillbaka och sedan for han över staketet och iväg!


In med Arthur under täcket på med gummistövlar, kaffekopp och iväg han var långt långt borta, jag hörde honom vid vilthägnet jag har en halvtimmes jogg genom skogen dit, gissa om jag var nöjd.
Jag vet också att hägnets staket är lägre än mitt vilket gjorde mig aningens stressad.
Vildsvinen är stora och de är argsinta satar, de kan också hända att någon är på utsidan.
Man hinner måla upp fasansfulla bilder i hjärnan men väl framme var han inte där, jag vände hem och ropade inte för han är så kung i skogen så han vittrar mig direkt. Inte i dag för idag mötte hundskrället mig vid grinden studsade och överdrev sin glädje över att jag äntligen kom hem.
Hans oskyldiga ögontjänarblick undrade hur i allsindar jag kunde lämna honom vid grinden alldeles ensam.
Snuttunge tänk om det hänt honom något?
Blöt och väldoftande sprang han in och la sig framför brasan, dagen kunde ha börjat bättre.
Dock är han förlåten, redan långt innan jag kände lukten på honom.



Nu vilar alla hundarna nöjda med dagen, trots lite försening och Marsipan löper vilket Åtto märkte för en vecka sedan dessvärre vägrar han att fatta att Marsipan har gjort slut, finito mannen, hon vill inte mer helt enkelt för mycket show och andra brudar. Sorry för han...

För att lätta upp stämningen lite kommer en skön liten vits med tillhörande bild och nu är det ju så att alla jag känner klarar detta, ni som är lite finkänsliga kan klicka på krysset högst upp på höger sida redan nu. Så med detta önskar jag alla en trevlig helg!

Det var en gång en man som inte var nöjd med sitt redskap.
Den var helt enkelt för lång. Den var hela 50 cm och han visste inte vad han skulle ta sig till så han gick till en häxa för att be om råd. Häxan tänkte länge innan hon sa: -"När du går in i skogen kommer du att möta en groda. Fråga grodan om han vill gifta sig med dig. Om grodan svarar NEJ krymper ditt redskap med 10 cm, men om grodan svarar JA växer den med 10 cm. Det är alltså en chanstagning."
Mannen vägde för och emot, men kom till slut fram till att det var värt att ta chansen.
Han gick in i skogen, hittade grodan och frågade: - "Vill du gifta dig med mig?"
-"Nej", sa grodan. Mannen sprang hem, tog av sig byxan och mätte. Faktiskt hade den krympt!
Den var nu bara 40 cm. Mannen fick blodad tand och sprang ut i skogen igen och mötte grodan och frågade:
-"Vill du gifta dig med mig?"
-"Nej", sa grodan.
Mannen sprang hem igen och mätte.
Nu var den bara 30 cm.
"20 cm", tänkte mannen, "20 cm hade varit helt perfekt" och därför sprang han till skogs igen, mötte grodan och frågade:
-"Vill du gifta dig med mig?"
-"Men kära du", svarade grodan, "Hör du dåligt, eller? Jag har sagt det förut och jag säger det igen:
NEJ, NEJ och åter NEJ.....!!!!!

ONE STEP WRONG AND YOU´ RE OUT

Stina står för alla bilder i dagens blogg, hon har ett redigeringsintresse av sina bilder utan gränser och ibland undrar jag var hon får allt i från. De som är lite hundiga brukar jag knycka för de går iallafall att förstå! Igår var hon o en kompis på fotouppdrag i en gymnastiksal de bilderna är inte klara ännu men kanske jag får några.

Den här nallen är allt som oftast ett zoomat objekt.

När Jean kommer hem nästa gång skall han få inskaffa sig glasögon, han ser inte bra och jag tycker att han borde läsa "blondinbellas" blogg så att han också får skratta lite på nätet.

En annan blogg han missar är Lottas den brukar jag läsa för honom ifall där är något nytt spännande.

Unico Lotta förresten, är en tjej jag känner sedan flera år tillbaka, fler år än man kan tro, fast först fattade jag inte vem det var egentligen..för första mötet var nämligen när hon regelrätt pussades med en kamrat till oss utanför cafe nordpolen i Vara. Tänk att jag dök upp just då oooops, det är lite märkligt men på den vägen är det.

I övrigt är det fullt upp på hemmaplan jag har massor att stå i under hela mars.

Christine klarade matteprovet i måndags och fick VG för första gången, efter lärarens påtryckningar har jag slutat hjälpa henne med matteläxorna och vips så blev det bättre.

En annan tjej som jag känt väldigt länge är Ragnhild och här är hennes Anna, gullunge.

Bye

NORSKA UPPFÖDARVÄNNER, ÅRSMÖTE o 90 ÅR

I lördags hade vi Norgebesök-Jan Erik o Lillian var här med sina hundar. Vi har inte sett Brave (Hihankaras)på flera år och det är Emmas brorsa och de är helt otroligt lika fast Brave är STÖRRE.

Han tyckte det var såååå roligt att bli fotad.

Här är lilla Chevy

Braves benstomme är tilltalande tycker jag!

Här är NUCH Luna..

Ja så var det årsmöte i går för rasklubben RACC för mig lät Nässjö långt borta men det var inte så farligt vilket gjorde att vi kom i tid. Det var askallt i Nässjö. Mötet var som vanligt givande och en helt ny styrelse valdes i god demokratisk ordning att sedan vissa hoppade av tyder ju på klara samarbetssvårigheter och det säger ju en hel del om vad dessa prioriterar, tråkigt tycker jag. Själv tror jag det är bra med nya förmågor som tar tag i saker utan förutfattade meningar och där rasen står i centrum. Jag tror också att medlemsantalet kommer att öka en hel del.

Med tanke på de höga nyregistreringssiffrorna för rasen borde ju det ökat under åren men inte ett dugg, så nu får vi se då.

Grattis till min älskade lilla mormor som fyller 90 år idag. En grav diabetiker som kämpat under ett par års tid med amputationer och ålderskrämpor. Jag vet att hon inte alls gillar livet som det är nu. En krutkärring som under tvång och hot var tvungen att sluta köra bil för inte så länge sedan.

Hon har alltid varit frän men nu sviktar minnet och hon blir fort trött.

Hon ringde mig på min födelsedag förrförra året och var förbannad på hennes gubbe för att han sa att jag fyllde 35, hon blev skitsur och ringde upp mig.

-Du knäpphuvet här hemma säger att du fyller 35, det gör du väl inte? Du har ju inte ens fyllt 30 för det hade jag väl kommit ihåg. (hon svor mer än vad bloggen klarar av)

Jag blev så full i skratt och svarade henne helt coolt - Nä mormor du har rätt han ljuger. (jag fyllde 36)

Mormor kontrade och sa det visste jag väl!

Iallafall ringde hon detta året med, klar i knoppen med viss kinesisk tidzoon, skrattade och velade sedan kom det. -Har Maira fått några valpar än? Hmm lilla gumman.

Mormor är en djurmänniska, tävlingsmänniska ut i fingerspetsarna. Hon var med i Danmark när Jalle blev internationell champion och när Maira blev finsk champion så hon har alltid varit engagerad och full av äventyr. (mormor o jag är lika som bär)

Vi skall dit idag iallafall och kanske tar jag Maira med mig, hon älskar den gamla, fast mormor börjar bli skör och med två ben mindre kanske det är tufft med en 50 kg kluns i sängen.

jag skall ta med mig en STOR SMASKIG RÄKMACKA och smyga i henne, hon ber säkert om ngt starkt att dricka till men det hoppar vi idag.