Pyts allmäntillstånd är egentligen inte ett dugg bättre, han är allvarligt sjuk.
De första dagarna då han låg inne kände jag förtroende för veterinärerna som tog hand om honom.
Vi gjorde ett mycket omfattande ultraljud på måndagen som egentligen inte visade något konstigt alls.
I detta läge var Pyt så dålig att han inte ens märkte att han låg på britsen.
Då man inte hittade något på U-L ville de öppna buken och göra en PAD på honom redan på tisdagmorgon utan att veta varför egentligen anser jag.
Som matte/mamma förstod jag hur omdömeslöst och helt obeskrivligt korkat detta var, Pyt hade inte överlevt en minut på operationsbordet.
Att stå på sig och vara påläst, erfaren samt bekymrad gör att man blir stark och enbart litar på sitt eget omdöme . Där är jag NU han är inte kvar på djursjukhuset! De resurser som krävs för tillfället finns hemma.
Jag har en ny vän i USA en veterinär som hjälper mig och klurar och jobbar för fullt, han har sett alla blodsvar och minianalyser och kommit fram till att det förmodligen rör sig om en förgiftning likt förbannat som inte är färsk och svårdiagnosticerad. Vilket också innebär att man inte helt kan säga vilket ämne det är man bekämpar samt att vi har tiden emot oss.
Vi har fått ut motsvarande svensk medicin och startade behandling i går eftermiddag och kan bara avvakta. Det innebär så mycket arbete och kontroll så en minut finns inte över till något annat.Jag vakar dygnet runt och vätsketerapi varannan timme förutom på natten då är det var tredje.
Jag är trött och sliten efter tio dygn, i Usa arbetar man när Sverige sover så jag har dessutom vänt på dygnet.
Troligtvis luktar varken Pyt eller jag hallon jämt heller som vi brukar, något fattigare än vanligt är jag dessutom.
De andra hundarna är så duktiga och hjälper mig att inte tappa kamplusten. Åtto tycker det är helt okey att nattvandra.
Vi är glada för minsta lilla framsteg och förtvivlade för varje bakslag för de finns också fast inte så många.
I går kom husse hem och stannar hemma tills på onsdag, tur vi har varandra in da house.
Ali.G gör att jag kan ligga och tänka på annat med en ynklig Prins på armen och ändå gapskratta, han är inte klok den mannen, respekt! Snuskiga historier på mailen är aldrig fel, inte foton, hållna tummar och styrkemess heller. Grattis till Kalle o Agnes för Biret i helgen!
På måndag vet jag om det helt enkelt är så att Pyt är alldeles för god för denna världen och då släpper vi taget........
