STÖRST BÄST och VACKRAST

MAIRA I egen hög person

Här är hon den gamla vildbattingen som jag tror surat lite för att jag inte bloggat in henne ännu. Hon är ju för skön eller hur? Hon fyller tio år nästa gång och då blir det party.

Hon har alltid varit först i kön och nöjer sig inte med annat, idag köpte jag krämbullar till hundarnas fredagsmys och då rotade hon i bärkassarna och tittade upp och sa -men Matte har du köpt tolv krämisar till bara MIG! Ro hit med dem nu genast. Eller när husse kommer hem ifrån jobbet så hojtar hon- hallå hallå du har missat någon tror jag bestämt. (Det får bara inte ske.) Hon hånar också alltid de andra hundarna -flytta på er tror ni att jag är den barmhärtige samariten eller? -Släpp genast det där det är mitt, ha ha där lurade jag er allt, fegisar.

-Oj det kommer någon flytta på er det är mig de skall besöka!

Hon kör dessutom med småkillarna så in i bänken och när hon ryar ifrån då vet de var skåpet skall stå.

När de blir så här gamla förstår man varje blick tanke och andetag. På gott och ont.

1. Jag skulle kunna skriva en hel bok om denna vildbatting men det går ju inte rent tidsmässigt och de flesta av hennes upptåg kommer jag aldrig att glömma ändå. Sedan har jag nog tusen bilder. Hur som helst finns det inga som helst ålderstecken i sinnet. Hon hugger i allt hon hittar fortfarande och springer som en tok vad man än kastar. Kampar och ruskar i vad man än håller. Vi får gömma ungdomarnas leksaker därför hon slutar aldrig och vi är ju lite rädda om henne, hennes hjärna vill mer än vad hennes gamla kropp tål tror jag.(fast man vet aldrig men det borde vara så)
   
   
   

Vi måste ha lite struktur med det där flängandet så ett par dagar i veckan får hon nöja sig med att bara springa. Vissa saker borde hon ha lagt ner men inte då. Häromdagen jagade hon hjortar i säden och flög hoppandes över hela åkern och gapade allt vad hon förmådde. Sedan kom hon flängandes med en blick som typ sa.

-vad är det med dig matte jag är ju på väg, får man inte springa här eller?

Sedan fick jag en sådan där god Maira puss en blöt hörntandig puss rakt på näsan i all hast för godhjärtad är hon och väldigt snuttig.

Hon är fortfarande frisk som en nötkärna och förhoppningsvis hänger hon på några år till. Kommer att infinna sig på ett par utställningar nu i höst så hon inte blir gnällig och känner sig orättvist behandlad.
Som ni säkert förstår är Maira innerligt älskad och betydelsefull utan gränser. (av alla om hon själv får tycka till) Busunge!