Emma arbetar som långtradarchaufför normalt sett men har fått semester nu i två veckor.
Det är därför det inte bloggas så där alldeles för mycket om henne men hon är inte bortglömd.
Hon hjälper mig här hemma när vissa grabbar tror att de är störst bäst och vackrast.
Vi brukar hota med det--skärper ni er inte släpper vi in er till Emma krigsgudinnan.
I går behövde Pyt sig en omgång och det fick han, hon förvisar, fördömer och knäcker på sekunden. Redig tös den där.
Jag vill bestämt påstå att ger sig någon på Emma med en ful baktanke kan det betyda slutet på all vänkskap.
På bilden nedan har Pyt precis fått sig en redig höger och det kommer betydligt mer dreggel än när de mänskliga tungviktarna gör upp.
Nu är det ju så att pojkarna älskar henne lika högt iallafall och Pyt tycker det är så kul att kräla runt och komma upp och få rövsläpp efteråt.
Emma snackar ju som INGEN annan hon vrålmorrar på kommando och man kan snacka med henne i telefon, om jag bara visste hur man gör kanske ni kunde få höra lite.
Hon är så skön, för mycket hund i många fall, för mycket hjärna i alla fall.
SUCH Hihankaras Dilemma to Magnuslund är bäst!
