Tänkte det var lite dags att visa ett vinterlandskap med tillhörande Cane Corso-hundar, samt hur det ser ut så ni som inte känner er hemma kan ana iallafall.
Det första man ser när man kommer fram är dessa skyltar och de stora grindarna, här bör man göra som skyltarna säger för man vet aldrig vilken av luringarna som är ute.
Är gammelmor ute så lär ni höra det, hon missar aldrig att berätta för mig om det kommer någon. Då ser det ut så här, just till Maira kan man NOG klampa in om man har en köttbulle i fickan fast jag lovar inget. Medan Åtto inte säger ett ljud och brådskar aldrig till grinden men han missar aldrig en hand som tar i grinden och dyker oftast upp från ingenstans när någon redan kommit in. Skulle detta inträffa kan det vara bra att plocka fram en negerboll eller mjukglass ur fickan och hoppas att det passar.
På vår tomt har vi en inhägnad som är 9000 kvadratmeter stor alltså nästan en halv hektar.
Staketet är 180 cm högt på de främre delarna och 2 m mot skogen, så att inga älgar kan hoppa in. Allting är skyddat för grävar-Corsos och småtassar brukar i normala fall aldrig ta sig ur.
Det är blandat skog, små berg, små vattendammar (endast för elaka ciklider och hundarna), gräsmatta och grus. Alla hundarna utom Lucy o Mars som delar har varsitt rum med varsin lucka till en egen rastgård. De används dessvärre aldrig på hösten och vintern, de har hela hägnet att härja runt på. Det är sällan det INTE är några hundar utomhus.
Mot skogen har vi dörren till friheten och evigheten.
och tittar man till höger så kan man se riksväg 44 långt långt borta men åt det hållet går vi aldrig.
och tittar vi åt vänster så ser man bara evig skog, inga grannar, inga hundar bara frihet och våra hundars egna stigar och favoritställen. Ibland går jag bara hundra meter in och där finns en bergknalle som solen alltid skiner på. Det är där jag kan ta med mig min kaffekopp och sätta mig och ta en cigg. Jag vet jag borde sluta men som W. Churchill sa: "Cigarren sysselsätter både händer och mun. Därigenom har jag många gånger undgått frestelsen att antingen strypa eller bita folk som har irriterat mig."
Sedan om man tittar rakt fram så är det öppna fält som oavsett årstid är vackert. Är det snö är det ju allra bäst för då får vildarna springa, likaså om det är stubbåker kan vi ta fyrhjulingen och då jädrar går det undan. Oftast på sommaren lyser den gul av raps.....fantastiskt
Sedan när man stänger dörren till friheten och går in igen kan man se Pelle ju!
Pelle är tillsammans med Kenestra uppvuxen utanför tullarna på Magnuslund. Skogen är deras rastgård och det finns inte en dag tror jag då de varit hemma som de inte varit där.
Ja så ser gymnastiksalen ut i korta drag och på våren, sommaren är det nog det allra bästa ställe en hund kan tänka sig.
Magnuslund är ett tyst och lugnt ställe och att det finns nio vildar här kan ingen ana..förrän grinden gnisslar till lite grann.
