BOLLSINNE

Det är inte lätt att hinna med att fota samtidigt som man måste dra iväg bollen. Så det får bli bakställ med bredställ. Idag har jag insett hur beroende jag är av min stora Kong som är specialborrad med gummirerep i. Den hänger nämligen högt uppe i eken tillsammans med lite andra roliga grejer. När löven faller av ser det ut som en klädd julgran nästan på grund av just bollar med rep!

Jag är inte speciellt bra på att kasta bollarna så de kommer tillräckligt långt men det gör inget för jag är skitbra på att anpassa leksakerna med borrmaskin och just i favoritkongen hade jag världens starkaste gummirep så den fick jag iväg skitlångt. Men tydligen är jag riktigt skitdålig på att sikta också så just därför hänger den i eken.

En gång när Christine var riktigt liten satt hon snällt framför en bra disneyfilm troligen Den lilla sjöjungfrun medan jag skulle köra med några hundar . Jag vet inte hur det kunde bli så fel men jag fick någon konstig tjong på bollen så den for rakt genom rutan i rummet där Stina satt.

När jag skyndade upp till det förskräckta lilla flickebarnet höll hon pekfingret för munnen och sa

-schh säg inget till pappa.

Av den anledningen älskar jag när bönderna skördar jag har flera hundra hektar stubbåker alldeles utanför husknuten där jag kan utföra hur många dåliga kast som helst utan att krascha rutor, bryta av pelargoner eller drämma upp dem i den förbannade eken.

Valparna tar en del tid just nu så ungdomarna blir lite åt sidosatta vad gäller timlånga promenader varje dag men då finns stubbåkern där de kan få härja och göra sig av med spring i benen.

Hjärngympa får de genom att jag kastar åt helt fel håll så de måste leta också. Ibland verkar det som om Gyller säger ärthjärna till mig men jag måste höra fel.

Hur som haver funkar min bollkonstruktion med gummirep att jag inte kan skicka den i rätt riktning spelar ingen roll.

Trötta och väldigt långa törstiga tungor får de iallafall.

Ja nog om det i övrigt är det fullt upp och mer därtill just nu, de små kräver sitt pass nästan lika mycket som de två gamla.

Maira fick en ny biabädd för några veckor sedan och det var absolut den sista i hennes liv, hon har saboterat den på alla tänkbara vis så nu är det nog!

Hon har fått hänga med på Åttos o min morgonrunda runt åkrarna och i går kändes det som om det var hennes sista promenad också utan koppel alltså, hon ser lika bra som en vråk, tre små rådjur långt långt borta och så drog den gamla iväg så halmen yrde runt henne. När hon äntligen kom tillbaka glodde hon som alltid drygt sympatiskt ironiskt som om jag vore en ärthjärna och det har vi ju just konstaterat att det är fel.

På lördag skall vi på fest så i morgon skall jag ladda för den hela dagen.

NÄR VANLIGT RÖDVIN INTE DUGER

KAH heja Kah han sopade hem ett LP 1 och vi är så himla malliga! Grattis Malin o Christoffer.
Några bilder blir det inte för av någon anledning glöms det av när vi träffas.

Det var Magnuslunds fjärde Cane Corso med lydnadschampionat!
Det finns sex stycken i hela Sverige så Magnuslund rockar fett på den planen med.

Här nedan är en varelse på Ragnhilds arm. Hon e inte rädd för något tydligen.

Sedan har Unicos Beata Boops matte ringt och berättat hur bra Beata har det nu för tiden. När Beata var baby och var här hos oss krävde hon att hänga runt halsen ja just det krävde helt enkelt och fick hon inte som hon ville satt hon där och lät som någonting helt annat än en hundvalp. Hon var dessutom så bred i skallbasen och bred mellan ögonen att hon såg allt i vidvinkelformat. Det innebar att man aldrig kunde lura henne. Hon såg oss överallt och klättrade o klängde, då var det lättare att ha henne hängandes över axeln när man var tvungen att prata i telefon eller göra något annat viktigt.
Hur som helst så lärde hon sig väldigt tidigt att tycka om vin, hon var ju alldeles för liten för att dricka vin förståss men man kan ju gilla saker ändå.
Så nu på lite äldre dagar sprang hon in till grannen som lyckats få tag på en bra årgång
En ovanlig sort som de inte har på systembolaget. Personalen har nog hört talats om det men har inte för avsikt att ta in det i det ordinarie varulagret.
Sorten heter MARSVIN och jag har själv provat men är dessvärre allergisk.
Så nu får Beata snällt finna sig i att vara innanför staketet, hon får nöja sig med skinka och vanligt hederligt vatten.
Kul och jag följer Kobe barnens alla bedrifter på hög nivå.






På tal om någonting helt annat. Jag hörde att de stängt ner behandlingshem och terapiavdelningar i Sölvesborg? Det kan väl inte vara möjligt? Tvi för dessa neddragningar inom vården det drabbar ju så många.

Avslutningsvis tänkte jag visa er en bild på vad jag inte kommer att äta till middag idag, Danmarks nationalrätt, riktigt äckligt..

FINA ÖREBROFLICKOR

Vi har haft så goa tjejer ifrån örebro här och jag har verkligen längtat efter Anny Bunny Bump.
Det var så härligt att se att hon är fit for fight....


Hennes ögon är de vackraste jag vet och hon är så sprudlande.

Judy och hon är vänner och det syns att de är mor och dotter.

I övrigt har helgen varit lugn, valparna växer och de är riktigt lovande..jag börjar se att det blev som jag trodde och det är A o O.

I Norrköping blev två små killar 8 o 9 år knivhotade av tre jämnåriga! skolkamrater. Vad är det frågan om? Det är ju små skitungar som springer runt med kniv mitt på ljusa dagen. Är det inte så att i det här fallet skulle ungjävlarna få sig ett kok stryk.
De är ju inte straffmyndiga så socialtjänsten får ta hand om dem och det känns ju väldigt tryggt.(läs inte)
Sverige är fantastiskt, jag ser dessa sketungar tio år framåt i tiden och förstår redan här och nu att det kommer gå käpprätt åt fel håll. En lösning kanske kunde vara att det blev lite stake i det Svenska samhället och att man helt sonika plockade ungarna i nackskinnet satte de på någon form av uppfostringsanstalt ett halvår utan kontakt med de värdelösa föräldrarna. Utan alla spel, filmer och utförde lite hederligt barnarbete på någon lantbruksort, lära sig visa respekt o empati.
En riktigt bitsk föreståndare som de inte ens skulle våga drömma om att kalla något fult skulle vaka över dem.
Idag skiter ungarna fullkomligt i lärare och rektorer skolorna börjar fyllas med speciallärare som orkar ta hand om drägget men får inte upprätthålla ordningen iallafall. Att fröken ringde hem eller bli kallad till rektorn var helt bedrövligt slokörat för tjugo år sedan.
Jag blir vansinnig, misslyckade fullständigt värdelösa föräldrar och små terrorister vad skall vi göra?

SUPER ZEB OCH SOLSKEN

I september 1997 rullade husbilen med Bernt o Ragnhild in på gården för första gången med en snygg rottweilerbrud till Jalle i framsätet. Vi hade träffats på Bjerke utställningen i Oslo och på den vägen är det.
För tio år sedan stod Christine i fönstret och de små benen hoppade av glädje för att de kom.
Sedan bar de iväg och hon har nog studsat åtskilliga gånger i deras sängar i husbilen. Bernt var en favorit och hon flög upp i knät till honom, nu är hon för stor för att rita gubbar men fortfarande lika glad när de kommer.


Det innebär naturligtvis att vi delat mest glädje och ibland sorg under de här åren men det var extra tungt när fröken P. Persson inte satt där fram denna resan.
Jag skall skriva om henne en annan gång längre fram det blir bättre så.



Men men en jätteglad Super Zeb var med iallafall och äntligen fick jag tagit fina bilder på honom.
Tycker att han är i riktigt god form och 2009 satsar vi på stenhårt på Championatet.

Ragnhild hade nog helst velat ha täcke och kudde i valplådan tror jag och vi får se vilken av snäckorna som får hänga med till Hörks Hage..det kanske blir två!

Vi syns nog om ett par veckor igen skulle jag tro!

Ja så har det äntligen kommit lite solsken igen och det tackar vi för. Då en av mina favoritsysselsättningar är att tvätta så är det så gött att hänga ut tvätten på tork.

Jag har arbetat stenhårt med Champion Alena som aldrig sett vare sig boll eller kamptrasa i sitt tidigare liv. Nu sitter kampen där och hon älskar det till saken hör att hon har inte lärt sig skillnaden på mitt och ditt och så där så hon plockar det som passar helt enkelt.

Om jag då tvättat kennelpojkens Pike (XXL) med märket Champion på bröstet och några trosor och hängt ut förstår hon inte alls varför det skulle vara något konstigt med att hoppa upp och dra ner tvätten och därefter slita Piken i stycken och göra trosorna till trådar. Va?

Då jag absolut inte vill träta på henne för detta, ja vi kan kalla det litet missförstånd. Det kanske skulle förstöra en del av vår kampinlärning, så får jag helt enkelt dra en slutsats istället.

-Antingen så är det helt betydelselöst för henne att vara Champion eller så tycker hon att jag skall gå runt utan trosor.

DAGS ATT COOLA NER LITE

och då skall man göra det ordentligt. Typ som Elin gjorde, hon åkte till Svalbard och hon har kommit hem, ouppäten, hel och välmående.

Elin brukar vara pigg och glad när vi pratas men nu var hon helt lyriskt lycklig, hon har haft en fantastisk upplevelse och jag tror att man behöver uppleva det för att riktigt förstå.

Vita nallar är alldeles ljuvliga att se på TV och på bild, jag som har björnskräck i vanliga fall hade nog klättrat upp i någon mast på båten så snart dessa börjat titta. Elin är mycket modigare än jag! Det var just därför jag var lite orolig för Elin för att hon skulle bli så exalterad och upprymd av allt vacker att hon försvann ifrån gruppen med Mr Big-Cam och helt sonika bara bli sittandes och njuta av tillvaron och glömma av tiden.

Jag ser fram emot att få se alla bilder efter denna fantastika resa. Som tur är brukar Elin hänga lite på västkusten också och titta förbi oss på hemvägen.
TACK bästa Elin för de fantastiska bilderna och Elin själv arbetar heltid som fotograf just nu vilket innebär att hennes egen hemsida ligger på is.......

KENESTRA ÄR CHAMPION

Vi var i Askersund och min älskade lilla virrpanna Kenestra blev bästa tik!!
Hon sprang till sig det fjärde svenska certet och blev CHAMPION.

Den 18 maj 2007 var hon nyss fyllda nio månader då dängde hon in det första certet, 11 månader det andra, tredje i november i Åstorp blev hon BIR och BIS 5, sedan var hon ju i Norge och blev NV-07 och nu några dagar efter tvåårsdagen det fjärde och då blev hon Champion på första försöket. Så härligt… hon slog ju några färdiga champions också dock inte Pyton prinsen denna gång som trots sin ngt slappa dagsform travade till sig BIRET.
Domaren skrev att han försvarade sin titel väl sådant är ju väldigt kul att höra trots att vi mest busat och simmat utan grovarbete den senaste tiden.

Nu är ju jag jävligt petig på den fronten..och ser sådant som ingen annan ser.
Alena blev tredje bästa tik och hon börjar så smått bli försvenskad.

Ja ja nog om detta vi är skitmalliga och kände för lite fest och Jessica hade som vanligt ruskig koll på läget här hemma och hade städat o donat och pussat på bebbarna Jes, Christoffer och Malin stannade kvar så kennelpojkarna fick sin beskärda del och behöver inte fira på flera år.Tur att det är ordning på oss tjejer ialla fall

För övrigt är jag nog väldigt nöjd som förtroendevald i RAGS att jag fick igenom ett förslag om snygga exemplar som håller för dogpeople. Det var bara en av de övriga styrelsemedlemmarna som hade önskemål om dessa förbannade flagande lågprisreflexer ifrån Asien. De babblades om Polen, Bosnien och Tjeckien också men de flesta bara toklog åt förslaget. Nu var det enad front och därmed slogs all skit ut och kraven på användandet av gummi höjdes.
Som jag alltid hävdat styrelsearbete är inget egetrace beslut skall fattas genom god demokratisk ordning.
Jag sprang varv efter varv med ett perfekt exemplar i Askersund och inte en flaga inte ett skav jag är nöjd med RAGS insats.

Det känns som ett KRAMIGT TACK till Charlotte ”Lotta” för väldigt fina ord om mina vovvar i hennes blogg, blir ett bra avslut på denna dag..

I TELEFONEN

Tillbringar jag mycket tid och det är mest hundsnack. Nu för tiden finns det handsfree o trådlöst så då kan ju jag som kvinna göra flera saker samtidigt som tur är.

Jag pratade med Malin fast inte om detta nedan.
Hade jag varit lite mer smidig i hjärnan hade jag naturligtvis lagt upp en film på Kah när han släpper loss vid havet, nu är inte fallet så då det gäller olika filtillägg och gud vet vad utan ni får tänka er själva hur det ser ut bland tångruskorna.
Hur som helst så har han tävlat lydnad igen och stått på pallen med 180 points!
Grattis Malin! Som vanligt .



I går pratade jag med Petra förvisso kortare samtal än vi brukar men hon hann att säga att människor som inte tycker om djur måste det vara fel i huvudet på, tänk vad klokt sagt.

Sedan pratade jag med Lotta en stund också och vi planerar att åka på sandals...och sedan kom jag på det perfekta yrket Lotta! Dagmamma, det är verkligen det perfekta drömyrket!
Som handen i handsken--om man har några armar kvar alltså.




Hann även med att prata lite med Malin och jag är på riktigt Nova sugen faktiskt.
Den där ungen är för härlig!


Sedan paratade jag med mamma, det gör jag varje dag iofs. Sedan pratade jag med Lena om datten. Sedan beställde jag röntgentider och det tar sin lilla tid.

Sedan pratade jag med några nya valpköpare.

Sedan pratade jag med italienska kennelklubben och det är inte lätt, det är precis hopplöst.
De håller på att skifta färg på stamtavlorna och det verkar vara ett gissel.
Normalt sett när någon har visat vilket språk de vill tala brukar jag aldrig backa.
Fast just Italienska är krångligt så jag får nog ge mig och be uppfödaren om hjälp.


Sista samtalet men inte det kortaste pratade jag med Nina som alltid varit nattaktiv. Då jag vänt på dygnet lite nu när Jean har semester passar det perfekt. Nina uppdaterar mig lite om vad som händer på norska fronten och sedan pratar vi igen allt det vi missat och då går två timmar väldigt fort.

Ja det var en cool dag på telefonfronten ändå nu när jag tänker efter.
Så nu skall jag ut i duggregnet med Åtto och leta efter skogens guld, har inte sett en knopp ens ännu. Då lämnar jag telefonen hemma för det är så retligt när knapparna blir tröga pga att köttbulleslafs trängt ner bland siffrorna.

LILLE WOTAN

Har varit hemma på lunden i dag och visat vad stor och stark han har blivit.

Han är tio månader redan, hjälp vad tiden går fort....

Dessutom är han tydligen så himla bra på mycket så han tränar med de riktigt stora grabbarna sedan en tid tillbaka och vi har ju sett hans potential där tidigt.
Jag har tänkt att åka ut till träningen någon dag och fota, det hade varit skoj.


Det är sent nu klockan är snart halv ett och jag är vaken!! Så blir det när man dricker kaffe alldeles för sent.

Visste ni att Kah-mannen har tävlat lydnad igen? Han äger som Stina alltid uttrycker sig men jag får be att återkomma.

god natt.