customers

tisdag 14 oktober 2008

TACK CESAR!

Häromkvällen satte jag mig ner och tittade på ett avsnitt av dogwhisperer eller vad det nu heter, jag skall villigt erkänna att jag inte avgudar denna kille men tycker att vissa av hans grejer är riktigt bra.
Just detta avsnitt visade en el-matta som man kunde lägga ut så att inte hundarna hoppade längs staketet. Varje gång de satte tassarna på fick de el-stötar. Jag är inte förvånad alls över att det var el inte heller kan jag se det som något unik inlärningsmetod för hundar däremot till kennelpojkar.
Finns de i mindre storlek? Finns de i större? Var kan jag köpa dessa?





Det var när jag satt där i soffan som det slog mig att man med detta något udda hjälpmedel skulle slippa bära in tunga matkassar, slippa dammsuga runt tv-bordet flera gånger i veckan, bullpapper o smulor på bordet, bära ner disk från tv-rummet, skaka av filten i soffan, torka av tusen fingeravtryck runt kylskåpet. Ja det skulle helt enkelt underlätta hur mycket som helst.



Sedan kunde man även införskaffat ett springband med en rymningssäker anordning. Därtill lägga den typen av matta som visades i programmet, leda in kennelpojken, nu använde Cesar stryp halsband på hundarna vilket jag direkt ogillade att se och att använda det på hussen kändes lite väl magstarkt. Då rädslan för bandet lagt sig, öka hastigheten och även slå på el-mattan. Vilken motion och vad effektivt de skulle bli!

Möjligen hade man varit tvungen att lägga dit en sådan halkmatta man har i badkar till de gamla så de inte halkar runt efter dryga timmens svettningar och skadar sig för då hade ju hela grejen varit ogjord. Möjligt också hade halkmattan döljt elmattan och på så vis kunnat lura upp hussen utan protester.







Jo för att återkomma till önskvärda storlekar så är det i så fall passande soffstorlek, lagom storlek till kylskåpshandtagen. Båda dessa storlekar hade ju även passat till springbandet och fjärrkontrollen.
I praktiken hade jag bara behövt köpa ett kit om fyra, alltså två stora och två små. Lärt in beteendet och sedan låtit mattorna gå runt till mina hundägar väninnor om de behövertill sina hussar.

För själv hade jag bara behövt det någon dag för i samband med att man sätter på elen skulle man ju sagt pssst pssst och lätt som en plätt hade de insett att detta ljud var förenat med obehag.

Så varje gång de tog i kylskåpsdörren--pssst pssst

Varje gång de la sig i soffan---pssst pssst

Varje gång hussen greppade fjärrkontrollen så hade det räckt med ett pssst pssst så hade han genast släppt den.


Drömmen hade ju ändå varit att få stå brevid springbandet och pssst:a var tionde sekund och se the movements.
Så allvarligt vore inte detta något? Det verkar helt genialiskt att bara pssst:a istället för att tjata till ingen nytta .
Jag är nämligen starkt vetande om att vägen till hundens hjärta leds inte utav ström, möjligen utav tillit.
Vägen till mannens hjärta vill jag inte yttra mig om.
TACK CESAR!

Ett proffs- Anders Hallgren läs sidan 20 i Hundsport nr 10/2008.