Ja massa kludd förra veckan var det ju, först är det ju Rullgardina (som jag fått för mina synder)som slog sönder sig i ett fritt fall, typ Skara sommarland, utan att fälla ner landningställ och helt utan säkerhetslina. Vi har hållit andan många många gånger och försökt hejda den där lilla galenpannan tusen gånger och lyckats 0,02 % men Världens bästa veterinär har lagat henne efter bästa förmåga och på återbesöket kunde det inte vara bättre så nu kör vi på igen.
Sedan var det Amy som skar sig i lilla tassingen och fick åka till veterinären och laga den.
Till vår stora förvåning har det läkt hur bra som helst. Pust, hon är med på banan igen.
Sedan var det Mamma Marz som drog i gång o höglöpte och då är det alltid lite jobbigt för vissa av grabbarna.
Så Jean tog med sig Gyller till Norge och då blev Kenestra brydd och ledsen för hon har fått för sig att Gyller inte är hennes bror utan vappe så redig mjölkstockning kom som ett brev på posten. Lite feber o snabbt iväg till vetten för medicinering. Gyller kom hem på lördag morgon och inte förrän på lördag kväll förstod vi hur illa ställt det var. Hon krävde nämligen att han skulle dia, äta hennes ljumma spyor och ligga blixt stilla då det var dags för tvättning. Snacka om att bli förtvivlat förvirrad, dessutom vara lite irriterad men inte våga göra något motstånd mot chefen.
Hon lät som en V8 om han rörde sig i fel riktning eller inte låg still, då hon nöp fast honom mellan frambenen.
Stackars Pelle! Hur kul är det? Dumma Kenestra, nu har det gått över.
Det är säkert något jag missat men det blir ganska snurrigt emellanåt när det blir massa smågrejer som krånglar och har det väl börjat brukar det inte sluta, precis som regnet.
Jo just det som grädde på moset har vi en gammeltant som försöker leva upp till sitt namn.Det uppskattar jag inte, även om hon tycks tro det man kan ju inte bli arg på henne, bara irriterad. Hon märker väl naturligtvis av att det är lite pressat på torpet och tycker att hon också skall hjälpa till det är bara det att kvart över fyra på mornarna har jag ingen lust att härja med henne.
Hon har fått någon form av vårrus genom venerna, frisk luft i lungorna som kommer ut i diverse läten, benen är fulla med spring och hon kan helt enkelt inte hejda sig. Dement?
Enligt henne själv är hon bara lycklig och farlig.
Som tur är kommer Wotan till helgen, det passar bra så hon får utlopp för sitt bus.
De andra som är vana vid Lucys gamla jag är faktiskt lite brydda och medan hon får rövsläpp står de bara kvar stilla och glor förvånad, tittar undrande på mig och går åt andra hållet.
Har de otur kommer hon farandes som en projektil och gör ett stadigt nackswing, så där uppskattat av de andra men den gamla flåsar och har väldigt väldigt roligt. (jag med faktiskt)
Här är Kobetto som slappar kungligt och har inga bekymmer i världen, fnyser åt löp och bara chillar, kelar med lillmatte och käkar glass, det är mammas kille det.
Hoppas på lite varmare vindar i morgon, för det var rätt så kyligt i morse.
