EJ HUNDFRI- FLYKT o ANFALLS ZOON

Tycker Pyt e såååå roligt, åh vad roligt.
Mitt enda alternativ var att byta ut stolpar och höja staketet minst till 1,5 meter för att eventuellt hålla honom utanför. Vi har länge haft en grind mellan köket o hallen just för att slippa ha hundarna på övervåningen, den har han respekterat och hållt sig på rätt sida av tills en dag då han provade och klarade det galant.
Den höjde vi rejält men ack vad vi bedrog oss, han fixar den höjden också utan problem...swiss så hängsitter han framför tv:n i en av fotöljerna på övervåningen. Det kan också hända att en o annan ostbåge har fastnat i mungipan och då ser han så fånig ut. Ibland kan hända att dippet tagit slut innan vi ens hunnit upp, i den skålen vill man aldrig mer ha något. Men han gör det aldrig i vår närvaro och de tydliga snigelspåren han lämnar efter sig vet ju inte han om eller hur?

Så att dra igång ett projekt runt altanen skulle förmodligen bara innebära massa ogjort arbete.

Så istället ser jag som vanligt det positiva i allt han gör?

Hans hoppande är ju en form av motion det också.

Kommandot hopp sitter naturligtvis klockrent. Sedan att han älskar att hoppa gör det bara ännu roligare ju. Mellan pekfingern o tummen gör han nog femtio frivilliga hopp om dagen.

För att göra det ännu mer intressant har jag lärt honom var han får gå och inte istället och peppar peppar han verka ta det. Min växtlighet är orörd och hans spontana inhopp och landningar sker aldrig på samma ställe men heller aldrig i plantagen. Storartat tycker jag.


De små stenlagda gångarna följer han lydigt oavsett om han är i rövartagen eller bara beskedlig, jo han är väldigt ofta i rövartagen.

Inte en tass i mina stentavlor och dekorationer. Utan han har välvilligt förstått att ska han vara där inne så får han sköta sig.

Så han har lärt sig parera in o uthopp efter vad som finns i krukor o plantage.

Han har också förstått att där ute är nästan inne vad beträffar pinkeriet och tänker inte ens tanken på att lyfta på benet och besudla något på fel sida.

På somrarna har hundarna en trekant i hörnet av paviljongen med diverse bollar, kamptrasor pipisar, prasslisar och mjukisdjur. Leksakerna har vi haft där i tryggt förvar för att undvika konflikter mellan hundarna. Där har jag misslyckats, han hämtar precis vad han vill, snabbt väljer han ut de bästa grejerna men av ren egoism bär han oftast det med sig in igen, han lägger det dock inte i lådan.

Så vi har gått halva vägen var kan man säga, det är jobbigt att gå runt o träta på varandra.

Emma är lite förbaskad över det där för han har också kommit på att det är en flyktväg, en frizoon, så när han märker att det är dags för lite ryggläge och allvar hoppar han bara in där och lallar. Emma o de andra skulle aldrig fundera på att hänga efter.

Det är också en anfallszoon, han kan ligga o lura och pejla in rätt läge sedan far han över ut över gräsmattan rejsar över och retar brudarna till bristningsgränsen sedan hoppar han snabbt som ögat in när det är dags att retirera. Ibland med något mjukt pip eller prassel djur i munnen som han hämtat.


Hur kan det komma sig att åtta av nio hundar stannar på deras sida och just TYPON gör precis som han vill? Usch det vill jag inte ens tänka på.....bortskämd möjligen inget annat.

Nu återstår bara inlärningen att han skall skölja av sig med rent vatten och frottera sig åtminstone lite innan han tar plats i solsängen efter hans dagliga dybad.