Tomten är en lustig gubbe som i Sverige håller till under vårdträdet sägs det. Han vakar över djuren i husen och har onaturliga krafter. Han kan också bli en elak jävel om han känner sig orättvist behandlad eller om man inte sköter sig. Han är ingen någon sett mitt på ljusa dagen, aldrig någon tid på dygnet faktiskt men ändå finns de folk som sett honom och de säger att det är en gammal man med vitt skägg, grå kläder och röd luva.Om man tänker sig att man som ettåring inte fattar något när han kommer med gåvor på julafton. Som tvååring kan man tycka han är läskig, vissa ungar gallskriker av bara åsynen. Sedan mellan tre och sex år är man så förväntansfull, lite rädd och nyfiken på samma gång…den tiden glömmer man aldrig och man ser till att ens egna barn, syskons barn och vänners barn får vara förväntansfulla och tro på denna gubbe. Det är kul, sedan finns det en gräns också ungefär vid skolåldern som man är skyldig att som vuxen ansvarsfull medmänniska tala om för sina barn att det finns ingen tomte, man har bara skojat eller om man rent ärligt kan kalla det en lögn, fast en vit. Lurar barnen på ett godhjärtat sätt skulle man kunna kalla det. Det är en tradition och alla i Sverige har under en period i sitt liv trott på denna underliga rödluva som kommer bankandes med massa julklappar någon gång under julafton. Fast då var man pytteliten och fattade inte konsekvenserna av att bli intutad massa dumheter.
Sedan finns det olika variationer av tomtar i olika länder, olika historier överallt.
Till saken hör att jag har mina funderingar ibland utefter vad jag läser finns det verkligen vuxna människor som tror på rödluvingen? det måste helt enkelt vara så, det är märkligt för det är faktiskt bara en sagofigur ett påhittat väsen, som bara fanns när man var liten.
Inte ens Maira tror på tomten längre…
Vi vill passa på att önska alla våra vänner, Magnuslundshundar och deras familjer en riktigt riktigt Dog Jul med allt som hör till.
Hur som helst här lyser ingen vit snö på taken och endast jag är vaken
