BRUDARNA

Här är Pippilotta Viktualia Rullgardina Krusmynta Efraimsdotter Långstrump men hon kallas för BOA



Hon är ett glädjeämne bara genom att hon andas. En importtik med så mycket driv och drifter.
Hon är självsäker så in i bänken och fullkomligt orädd för allt.
Hon är snabb som en vessla och jagar i ljusets hastighet. Hon är skithäftig att ha med sig för hon känner allt och alla. Trevlig mot andra hundar men oerhört dominant i själen.
Hon är utställd med excellent i Italien och har A-höfter.
När vi hämtade henne satt hon och gungade i hammocken och skrattade och njöt—det är Boa i ett nötskal. (fattades bara gin o tonic)





Här är COBRA

Cobra är husses drömhund och har varit ända sedan hon var åtta veckor men då var hon inte till salu.
Cobra är robust med en hanhunds stomme och en riktigt, riktigt häftig Corsobrud.
Hon är inte den framfusiga typen ännu men det kommer nog. Hon har haft ett ganska tråkigt liv innan och har börjat förstå tjusningen av livets innebörd.
Cobra inskolas till livet just nu så det finns inte så mycket mer att skriva än att hon är perfetto och snart skall introduceras på catwalken.

Det är ju inte alltid lätt att ta hem nya hundar och få dem att fungera som man vill utan att lägga ner hur mycket tid som helst men vi har ju vanan inne så därför har det varit enkelt med dessa två, framförallt Boa. Däremot krävs ju fysisk och socialiserings träning och väl sammansatt kost för att forma om dem till de individer de en gång skulle varit här hemma. Det är vuxna hundar i åttaveckorsvalpars kropp. (ungefär som mig själv en 32 årings hjärna i en tjugoårings kropp eller hur det nu är med det)
Efter två år i hundgård kan det vara svårt att förstå följande:

Att det finns vattenfyllda diken mellan varje åker och dem måste man hoppa högt över för att inte ramla i. (Boa och Cobra älskar att bada och simmar så fort tillfälle ges, detta är tydligt genetiskt alltså)

Parera bland tusentals träd och stubbar i skogen helst inte med Python och Gyller som är födda i bushen, i början var de chanslösa.

Att bergen har ett avslut oftast lagom brant, inte alltid ett stup rakt ned.

Att man aldrig springer ifrån matte längre stunder än vad som är brukligt för småviltjakt. Till småvilt hör dock inte Såtenäs Flygplan.

Att man måste sköta sig på vägen när långtradare dundrar förbi. Med att sköta sig menar jag inte gå å att bita i varandras ben osv.

Att man kissar utomhus (detta går iofs på någon dag men stora pölar blir det)

Att den nya grejen med fäll i är till för att sova i. Inte anfalla och köra rövsläpp gymnastik i.

Att man har koppel och halsband på sig när man är ute och går och ja bara det att vara ute och gå är helt nytt.

Att konsten att gräva ner till Kina fungerar ypperligt men är inte tillåtet.

Att Christine och hennes kompisar inte uppskattar tassavtryck och leriga pussar. Absolut inte dragkamp med mössor och vantar även om det är skitkul.

Ja detta är bara lite att komma iform i Sverige träning men nu är det värsta gjort och som vanligt blir de fantastiska hundar….här var de iallafall.

BOA