Så kom den dagen när det var dags att säga hejdå till Lucy för alltid.
Det är sorg, tyst och tomt på Magnuslund men inte bittert. Vi fick ha Lucy hos oss länge och varje dag förgyllde hon vår tillvaro. Hon har gjort så mycket för många av oss.
För Marsipan blir nog livet konstigt, i åtta år har de delat säng och tagit hand om varandra.
För Jean o mig blir det förvirrat och annorlunda, lilla gumman vad tomt.
För Christine som var med och höll om henne hårt till sista slaget är det sorgligt och hårt, hon minns inte livet före eller utan Lucy.
Hon har gjort en liten film om vår älskade lilla Lucy och valt en av få vaggvisor hon hört mig sjunga då hon var liten men hon tyckte den passade. "Sista föreställningen" med Py Bäckman.
Vi saknar henne alldeles förfärligt mycket.
