Hundarna har fått en massa träning såklart, jag hatar när de börjar mulla på sig.
Matchvikt är till för att hållas så enkelt är det.
I övrigt är allt skapligt med hundarna lelle Arthur växer så det knakar och vi utställningstränar en stund varje dag, flygande än så länge och han utövar diverse olika volter men landar alltid på tassarna igen som har medfödda trampoliner vilket förenklar träningen. Att få honom att stå still just nu är en sekund av mirakel men gullig är han.
Han har så smått börjat lyfta på benet och han tycker själv att han är frän.
Jag har fotat massor såklart men inte hunnit blänga på allt ännu.
Vädret i grästorp har varit och är perfekt lite fruset i backen någon mm ibland en cm snö helt perfekt även om jag gärna tar en meter snö några dagar.
Gyller och Kenestra är ju de två här hemma som kräver allra mest vad beträffar motion och sysselsättning och det har de fått så nu är de stabbiga igen.
Arthur och Python står för det mesta av hånglet i vår familj och de kan ligga timvis nos mot nos och andas varandras luft. Arthur har verkligen sett Pythons användbarhet ur ett helt annat perspektiv än mig.
för Arthur är han:
-En stol
-En soffa
-En kudde
-Ett stort mjukisdjur som piper om man biter tillräckligt hårt.
-Någon man lurar skiten ur (den lille är genialisk)
-Respirator (se bild)
Det enda vi har honom till gemensamt är att vi kan tryggt ställa oss bakom honom när modet tryter och det händer ganska ofta iallafall för Arthur, han ger sig in i saker som Python får reda upp.
De är dödspolare men inte riktigt av samma kaliber så vi får väl se hur länge det varar.
Precis just nu i skrivandets stund har Lotta J mailat och skall tydligen göra livet ännu bättre för Åtto, hon är för bra den där Lotta. Det kommer förmodligen gynna oss i framtiden och jag kanske lär mig något nytt som jag aldrig gjort förut och vem kan vara bättre fröken i det ämnet än Lotta?
Vad skall jag ta med mig? Ett tolvpack och en termos?
I morgon hoppas jag att solen skiner och att dagen blir en annan dag i ljusets hastighet.
