جمهوريّة مصرالعربيّةمجتمع ويكيبيديا

Resan var lugn men började i katastrof, skulle kunna skriva en bok till om allt kaos men drar det lite snabbt.
Jeans pass gick sönder, vi kom igenom incheckningen, säkerhetskontrollen och allt var på topp klockan var fem på morgonen, hade ingen aning om vad ett trasigt pass kan förstöra en bra dag.

Christine fullkomligt studsade runt i arlandas butiker förväntansfull och lite småpirrig. Efter lite shopping, satte vi oss och fikade sedan var det 20 minuter till planet skulle gå så vi skulle gå igenom sista passkontrollen och där blev det tvärstopp.



-Det här passet får du inte åka på!? Thats it, åk ni sa Jean till Christine som alldeles förtvivlad vägrade precis som jag att åka utan pappa. Okey jag svor nog lite grann men tillhör den tänkande, organiserade personen i vår familj. Jag är inte heller speciellt blygsam och kan tänka mig utmaningar utöver det vanliga. Så jag tog tag i saken och frågade Christine om hon orkade hänga på till vad som helst för plats i Egypten och sedan där ifrån luffa fram till Makadi. Det kan nämligen vara dumdristigt med en söt trettonåring, jag vet och skriver inte vad jag tycker om viss befolkning utan det får ni räkna ut själva, efter denna resan kommer jag alltid att vara hård emot de hårda och alltid se till att vara hårdast.



Jean gillade inte ens tanken men hade inget val, jag kan ju inte bara kasta pengarna i sjön. Sagt o gjort, snabbt ett nytt pass och jag tackar den sjuka ungen i en familj någonstans i Sverige som gjorde så att deras flygstolar till sharm el shejk blev lediga. Snabba ryck och två timmar senare satt vi i luften på väg till Egypten.

Det skulle säkert gå färjor över röda havet, plan till hurghada och därifrån taxi. Eller hur! Väl framme i 35 gradigt Egypten tog vi en taxi ner till hamnen, där det visade sig att färjan var trasig och blev kvar om tio dagar.



Okey, flyg då...kunde vi också glömma alla plan var fulla i tre dagar. Hmm taxi fick det bli, taxi över hundra mil det är värsta grejen. Taxi genom hela Sinai öknen, genom tunneln vid sueskanalen mitt i natten. På fem timmar såg vi bara sand och tre kameler förvisso med en liten gullig bebiskamel som stapplade över vägen med långa ben och steg. Sedan stannade vi inne i någon liten by och tankade, Christine fick aldrig gå ur bilen inte ens för bästa taxisen som var kopt (kristen)till skillnad mot de andra 80% som är sunnimuslimer som i sin tur bestämt att alla kristna skall tatueras med ett kors på handen så att alla kan se det och behandla dem därefter undrar hur de tyder Jeans taggtråd runt armen? mohaa, när vi åkte igen trodde nog invånarna att det var celebert folk för de stod runt bilen och sprang efter och när Christine vinkade blev de alldeles till sig av lycka.





Under vår resa såg vi öken och åter öken plötsligt med jämna mellanrum i all sand dök det upp en vägskylt som inte vi vanligt dödliga kunde utläsa men en hel städer såg man långt borta i sanddynerna. Bibeln, jag började helt plötsligt att komma ihåg att jag visst varit med på religonskunskapen, betydligt mer än jag trodde. Sedan alla säkerhets tullar som jag försökte få ordning på, två små skittorn med prickskyttar och ett hus med en drös beväpnade egyptier, i dessa fick vi visa pass och hålla oss väldigt fredliga.







På hotellet väntade Lotta o Christian som åkt ifrån landvetter, de undrade ju naturligtvis var vi tagit vägen, av någon underlig anledning fanns ingen teckning på mobilen i drygt elva timmar. wroooom
Väl framme i Makadi skulle vi mitt i natten förmedla att vi skulle till hotellet och det var nog sju tullar inom en mil där vi skulle godkännas, walkie talkisarna gick varma ingen kunde läsa engelska osv men teckenspråk går ju i de flesta länder så till slut kom vi till hotellet.
Vi lyckades och återigen driven och verksam av kamplust.



En alldeles undebar morgon mötte oss med sol och värme, härlig frukost och bästa Christian och Lotta förståss. Det är King Kongs husse o matte förresten, Lotta har jag känt nästan hela mitt hundliv så vi har varit på äventyr förut fast inte så långt borta.
Så skönt att se dem!





Vi vilade och vilade åt och drack och nu hemma i kylan inser vi hur skönt det var i värmen.
Det är så rogivande där borta så jag kan inte riktigt förklara.

En tjej som garanterat har ett kors intaturerat och var otroligt säker på sin sak, hmm detta kanske man skulle lära sig. äh jag bara skoja det kan jag redan.




Bouganvilla i överflöd, de och hibiscus är bland de vackraste blommorna på jorden och det fullkomligt lyser i alla dess färger.


Tre snorklare och en kamelmule

Faktum är att det blev översvämning i poolen men åh vad roligt det var.


Jaha hundra bilder på Christine lika många på alla blommor och en del andra också.
Välförtjänt vila och sol gör susen och nu jäklar sätter vi igång hunderiet på allvar. Just nu är jag i full gång med avelsplaneringen, Mh och utställningsagendan.
Jag kan inte nog tacka Jessica som tog hand om hundarna och stället, jag funderar faktiskt på att göra en liten rebus till henne. Lilla Liv också förståss som förmodligen fått dela täcke med Python. Utan hjälp kommer vi ingenstans med gänget som bor här, de kan vara ganska krävande faktiskt och man måste hela tiden ha huvudet på skaft.



I övrigt så måste jag meddela att jag fullkomligt avskyr A. Eklund, en riktigt äcklig F-N och jag hoppas så innerligt att han träffar på de riktigt stora stygga grabbarna som ger honom den behandling han förtjänar, att alla skrönor vad som sker på anstalterna med pedofiler verkligen stämmer.
Är det kanske dags att införa dödsstraff i Sverige på dårar som ger sig på barn? Det borde i alla fall var lag på kastrering å helst då utan bedövning..jag tror jag spyr men jag skulle kunna vara veterinären.