Så fort man kommer under ytan i röda havet är det som en annan värld. Dit kan även jag ta mig som inte uppskattar havsdjupet lika mycket som Christine och Jean.
För det är nämligen så att min sambo, handler och tillika kennelpojke är egentligen född till fisk.
Han har tävlingssimmat och då naturligtvis även dykt på ett avancerat sett som han fick ge avkall på då vi väntade Christine för jag har den inställningen att hade Gud velat att vi skulle leva under ytan hade han gett oss gälar.
Hans fiskgener har till min stora förskräckelse nedärvts till hundra procent till dottern så nu får jag sitta kvar och sola nervöst på båten medan de där två som jag är mest rädd om i hela världen försvinner ner till den andra världen. Jag räknar sekunder och håller andan och rökar på samma gång. Det fanns en tid då hon hade en chockrosa dvärgsnorkel och hängde på Jeans rygg, det var värre då men jag vänjer mig aldrig.
Själv nöjer jag mig med snorkling på amatörnivå, det är så otroligt vackert att man nästan tror att man drömmer. De ytligare reven passar mig alldeles utmärkt och är alldeles tillräckligt.
Det är tredje gången på rad som vi åker till samma oas, paradis och en helt annan värld.Där i Makadi är det så rofyllt, välorganiserat så man behöver inte tänka på något annat. Vi har alltid all inclusive också, så det behövs aldrig annat en ett par dollar till cigg i fickan. Allt ingår i alla barer och restauranger vid beachen och i området så man tröttnar inte heller.
För mig finns ingen övre gräns för värme, det kan vara hur varmt som helst. Är det 35 + på land och 30 i vattnet då är det kanon!
