Nu när inte Pyt är hemma får Kah varenda sekund utav den tiden jag i normala fall ger Pyt och det är klart att det blir en del.
Att gå med kah är ljuvligt dels sticker han inte så långt som mina egna om han ser råddjur, han äter inte fåglar till frukost och han är inte borta speciellt länge om han nu råkar dra en repa.
Han är så lydig så och jättegullig när vi är ute, omtänksam och har koll på mig hela tiden vi har inte ens halsband på, hundarna på Magnuslund äger skogen ju!
Kolla så fin är! Alldeles blank och ren och sitter där så redigt.
Men så plötsligt kände han för att inte alls vara blank längre, inte speciellt lydig heller..min jacka har varit renare om ni förstår vad jag menar.
Kolla fina tassen ute på den plöjda åkern. Jag brukar påstå att grästorp består av väldigt mycket lera men fina hundar och det ligger något i det.
En äckel pinne hittade han, som han mulade i geggan sedan mulade han på mig och när kameran är med är det lite jobbigt att kasta skitiga pinnar för alla knapparna på kameran hänger sig då.
Wow vilket göttigt vatten först i här sedan ett rövsläpp på åkern, typ tio gånger innan han var färdig. Finns det någon där ute som kan stoppa ett rövsläpp och då menar jag att ens komma på tanken för rent mentalt är det härligt att se på. Kah får släpp flera gånger under promenaderna så det är klart fick jag välja hade han gärna fått ha dem någon annanstans än just här men men han bestämmer.
För att göra ett riktigt avslut på det hela gick han ner och inbjöd mig till lek, njae kanske lite taskigt av mig men jag kände verkligen inte för att brottas där och att hoppa till och busa tillbaka funkar inte för då hade stövlarna stått kvar där än.
Ju mer jag skrattar ju mer fjompar han sig, han är för rolig. Jag kunde naturligtvis bara börjat gå därifrån men hur roligt hade det varit då.Jag får väl skylla mig själv att jag inte satte på honom gummistövlar och galonbyxorna innan vi gick helt enkelt!
Malin och Christoffer! Han mår alldeles prima idag också.
Vi får väl se det kanske är dags att återförenas i morgon kväll igen och det är klart att jag saknar min lille knubbsäl Pyt väldigt mycket och det gör även Arthur för Kah gillar inte att han sätter sig på hans huvud, undrar varför?
