DU MILDE TID, VILKA DÅRAR

Jag är omgiven av gladiatorer fulla av bus men det verkar som om de nästan alla har ett ända mål i sikte och det är att få mig med i leken och de kan de hoppa upp o fetglömma. Där går gränsen för mig, att leka fint verkar vara ett uttryck som lixom blåser ur hjärnan när de snöfyllda fälten öppnar sig.








Emma, älskade skitungen är hemma med mig denna veckan och skulle aldrig komma på tanken att preja mig.

men däremot denna fartdåren är fullkomligt hänsynslös eller kalla det brist på respekt eller vad som helst. Det är bara för mig att ta skydd annars blir jag mulad. Så den första halvtimmen är kristisk innan han har dämpat sig.

Här ser man Emma lugn o sansad på väg framåt och så då Arthur Andersson gör raka motsatsen med tacklingsblicken eller komigennumatte blicken mot mitt håll, aj aj aj aj.

STOP!

Ännu en tackling på gång ..

Hundra kilo på väg!

Efter en tag blev det en alldeles underbar promenix i ett alldeles underbart vinterlandskap, det är gött att vara hund en stund om man slipper mulningen.