INDEPENDENCE DAY

Var för mig den dagen jag fyllde 18 år o fick mitt efterlängtade körkort. Det finns två dagar i mitt liv som är mina absoluta höjdpunkter och det var när jag fick körkort och när Christine föddes. förresten det måste vara tre dagar för det var när Åtto blev Svensk Vinnare 2010 också.

Hur som helst så förändrade körkortet mitt liv och jag blev totalt självständig, jag kunde ta mig dit jag ville när jag ville och så har det varit snart 23 år. En alldeles obeskrivlig känsla för de som inte har körkort.


Alltid problemfritt aldrig några konstigheter, jag älskar att köra bil dessutom. Olika bilar har naturligtvis passerat och nu sist så var det dags att byta bort Volvojäveln och sagt o gjort.

Till saken hör att under hela förra veckan kände jag mig inte längre självständig, allt krånglade med min nya bil/buss precis allt. Det började på måndagen då jag låste mig ute..

På tisdagen tog jag Daddy med mig i framsätet för att åka o handla, han satt fram på dubbelsätet o kikade ut.

Jag hade hört en rolig signal då jag dragit handbromsen och när jag kom till parkeringen drog jag handbromsen igen för att kolla av den fräna signalen, dock alldels för tidigt vilket resulterade i att det blev en handbromsvändning utan dess like o jag kom lixom helt rätt på parkeringsplatsen fråga mig inte hur för det enda jag minns var stackars Daddy o jag tror hans öron stod rakt ut när bilen snurrade runt. Det gick ju bra och de som såg mig måste trott jag var en hejjare på denna helt från min sida ofrivilliga parkering.

På Onsdagen startade den inte för jag hade glömt någon liten skitlampa vilket innebar att jag fick kalla efter starthjälp ifrån verkstaden, de kom och var tvungna att byta batteriet, sagt o gjort.

Nyckeln satt i bilen hela Onsdagen.

På Torsdagen var bilen på service och allt var kanoners, skönt och nyckeln satt i hela torsdagen, det cirkulerar ju runt blodtörstiga vakthundar på gården ju här behövs inte låsas någonstans.

På fredag hände faktiskt inga konstigheter alls, jag åkte med bakhjulsdrift och hämtade hem kennelpojken i snöyran, Daddy var med och jag tyckte nog att han var lite koncenterad hela tiden framförallt när vi kom in på parkeringen. Jag skulle skoja med Jean och drog handbromsen, det gick inte lika bra denna gång, utan typ tvärnit men varningssignalen är skitfrän. Daddy vill inte åka fram mer, tråkigt för det är kul att ha någon att snacka med där fram.

Nyckeln satt i hela fredagen.

På lördag morgon blev jag baksugen och skulle åka o handla lite igen men jag kom inte speciellt långt, jag körde käpprätt rakt åt fel håll och la hela biljäveln på sidan i diket det var mycket irriterande.

Som tur var kom Katarina med traktorn och drog upp aset ännu mer tur var att Daddy inte var med för då hade han nog tappat tron på mig. Bakningen gick åt helvete.

Nyckeln satt i hela lördagen.

På söndag skulle jag iväg lite längre och skulle stanna o pinka och köpa en kopp kaffe på vägen. Hoppar ur bilen TAR UR NYCKELN och när jag kommer tillbaka är det kört, bilen startar inte och jag fattar direkt att det är ju inte batteriet, måste be om hjälp och jag hatar verkligen det.

Kollade på instrumentbrädan och fattar att det är immobilizern som krånglar. Jag behövde en kod och hade verkligen ingen aning om den så det tog väldigt lång tid innan det löste sig och jag hade ingen Daddy med mig heller. Väldigt irriterande men förmodligen så hade man brutit strömcirkeln vid batteribytet och eftersom nyckeln aldrig varit ur så reagerade den inte innan, huvudnyckeln var hemma så då blev det galet i bilhjärnan.

Skitbil så denna veckan har jag inte varit självständig alls sedan väldigt lång tid tillbaka.

Hur som helst, nu skall den få bekänna färg i helgen för då skall vi ner på Autobahn och köra så det ryker, det måste kännas tryggt för mina medpassagerare. Om ni nu undrar vem snyggingen på fotona är så är det såklart Kenestra, lika vacker som denna dag fast mycket varmare.

Nu kör vi så det ryker.