Här hemma tjötar bönnerna om regn och jag skiter fullkomligt i om gräsmattan blir röd, jag ser en tjusning i det också. Det som behöver vattnas får sig en släng av slangen thats it.
Jag vet nämligen av erfarenhet att börjar det regna slutar det aldrig...och jag minns ännu doften av lera som terrade hela min tillvaro ifrån september-07 till april-08, handdukstvätteriet och golvtorkning så nej tack. Någon sa att vattnet sinar i brunnarna hmm tveksamt och blir det så får man väl ringa efter någon tank eller hämta dunkar det fixar sig nog.
Något som absolut har sinat är Pyts vattenpöl den innehåller just nu sunkig smet utblandad med ödlemos och annat smått och gått.
Men han vältrar sig likt förbaskat och snusket hänger likt koskit på honom, jag skall försöka föreviga eländet i morgon får ni se på den trevligaste av dem alla.
Vad som däremot händer istället är att jag får vända på dygnet helt enkelt och bli mer eller mindre gryningsaktiv. För hundarna klarar inte riktigt av att motionera i värmen och inte jag heller faktiskt då blir det bara lite segt och halvdant.
Ute i skogen i gryningen är det magiskt och riktigt svenskt så det är helt underbart.
Det luktar ju så gott och visst är det dagg så det blir så där friskt somrigt.
I dagens meningar blandas bilder av Pelle och Kenestra, de har svårt att inte härja på dagtid och då flåsar de hejdlöst efteråt, det kan aldrig vara nyttigt!
Kenestra brukar ta sig en redig tugga av sin bror men aldrig så skinnet spricker även om det ser ut och låter så.
Jo de tuggar på varandra, det ingår i deras lek.
Två fikasugna små snuttungar som kollar upp om de kan få sig en liten nattmacka före sista svängen.
och en är mer ihärdig, gissa vem?
Den här helgen har varit helt utställningsfri och i morgon skall jag ringa till Gunilla, Maggan, Malin och mamma mm så då får jag nog banne mig ändra tidsrytm för det är nog inte uppskattat med gryningssamtal.
