Käre värld vad Marsipan håller trycket!
Jag har varit lite försiktig med Daddys hårda bus och henne tidigare därför de är likadana innanför pannan fast det skiljer åtta år på kropparna och båda har lite svårt att kapitulera (trodde jag) men för ett tag sedan fick han sig en fet jävla smäll av Marsipan och hon ger sig inte en sekund så nu kravlar han runt som en barnunge så fort hon tittar med det fula ögat.
Sedan leker dem åh som de leker precis så som bara två lyckliga dårar av samma skrot och korn kan.
Hon höglöper dessa dagar och tycker verkligen att de skall para sig men Daddy vågar inte ens titta åt musslan. (och den är inte sluten)
Hon är med på allt och det räcker att jag ger henne minsta vink att det skall busas så är hon på gång.
Ibland skyndar jag mig att ge henne något i munnen min mössa, vante eller vad som helst för att skydda mig, sedan drar hon iväg allt hon kan.
Hon fyller 11 om ett par månader och det är helt otroligt och hon är knappt grå om nosen.
Hon är så lycklig!
Idag gömde vi några kamprullar som hon sökte reda på och gömde och glömde igen men det städjobbet fixade Daddy.
